Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 2

mA —jss:uw 7—— — —— och flytt tillsammans, obekymrade om bäde rykte och förmögenhet? Han försökte tro att detta sista alternativ ej låg inom möjlighetens gräns; men rysliga misstunkar plågade honom under det han gick fram och tillbaka i rummet afraktande utgången af den efterspaning som börjats. Bättre hade varit om man sagt honom att hans hustru blifvit funnen död på den hårda landsvägen, än han skulle få böra att hon, falsk och otacksam, lemnat honom med en annan! — Hvarföre anförtrodde hon sig åt denne mans sällskap? frågade han sig sjelf. Hvarföre nedsatte hon sin värdighet till den grad, att hon lemnade sina gäster i sällskap med en ung man som bort vara föga mer än en främling för henne? Hon är ingen okunnig och dåraktig flicka; hon har visat sig ega takt och urskiljning under förhållanden då de flesta ej skulle bestått profvet. IILilket vansinne kan ha bemäktigat sig henne, eftersom hon velat förnedra sig och mig genom ett sådant uppförande. Lakejerna kommo tillbaka efter fåfänga spaningar. Iotet spår af den försvunna ladyn hade kunnat upptäckas. Efterfrågningar hade blifvit gjorda öfverallt utefter vägarne, men utan resultat. Ingen gigg hade varit synlig mellan grannskapet af Wizardis Cave och Raynham Castle. Sir Oswald öfvarlemnade sig åt förtriflan. Det fanns ej längre något hopp; hans hustru hade flytt från honom. Bittert var det straff hon fick lida för sitt romantiska giftermål — sitt blinda förtroende till den qvinna som fängslat och förtrollat honom. Han böjde sitt