Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 1

Ärfvingen till Kaynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. Lady Eversleigh gick nedför vindeltrappan, som var mörk äfven vid dagsljus — utom på ett par ställen der öppningar i väggen lät dagsljuset strömma in. Under porthvalfvet mötte hon vaktaren, som uppgaf ett rop då han såg denna hvita spöklika gestalt, — Herre Jesus! utropade han då han återhemtat sig från sin förskräckelse; jag ber er om förlåtelse, mylady, men jag vill bli hängd om jag ej tog er för ett spöko. — Visste ni ej då ni gick härifrån i går, att det fanns någon i tornet? — Nej, sannerligen jag det visste, mylady. Jag var borta under ett par minuter i ett skjul som jag har derborta och när jag kom tillbaka för att fälla ned vindbryggan, tänkte jag ej på att det kunde vara någon i tornet, ty det är ej ofta som der finns någon vid den tiden på dygnet. — Säg mig vägen till närmaste by, bad Honoria. Jag önskar få ett åkdon till Raynham. ) Forts. fr. N:o 800.