Göteborgsposten – 24 december 1869, sida 2

Idag (d. 18 Dec.) skall i Manchestem hållas det årliga allmänna mötet med derva rande gren af nationaltöreningen för den qvin liga rösträtten, hvarvid förutom sörkämperskorna för den stora saken äfven en del parlamentsledamöter, bl. a. Jacob Bright (ministerns broder), Charley och Rylands skola deltaga i förhandlingarne. Jag har förut nämnt, att universitetet i Edinburgh nyligen slutat sina förberedelser i afseende på mottagandet af qvinliga studenter i medicin. Qvinnorna skola undervisas i särskilda klasser, så att hvarje professor håller en dubbel föreläsningskurs: en för de manliga och en för de qvinliga studenterna. Fem qvinnor ha redan anmält sig vilja undergå den examen, som föreskrifvits för intagning vid universitetet. Här i London finnes det redan en förening af qvinliga läkare, hvars ordf. är grefven af Shaftesbury och hvilken föresatt sig följande mål: att tillse det tillräckligt bildade qvinnor mera användas vid barnsbörd samt frurtimmersoch barnsjukdomar, och att bereda ökadt tillfälle för bildade qvinnor att teoretiskt och praktiskt utbilda sig i förlossningskonst samt de för läkarevården nödiga vetenskapsgrenar. För detta måls ernående upprättades redan för fem år sedan en Medicinsk Skola för Damer, i hvilken sedan dess 82 qvinnor blifvit undervisade. Do flesta af dem ha slagit sig ned som läkare och göra goda affärer. Sålunda kan qvinnans reformsträfvande genast visa sin praktiska karakter, i det att det tillämpas i ädel riktning till samhällets och mensklighetens bästa. Må man derför, då man förlöjligar ensidigheterna och öfverdrifterna i de qvinliga reformsträfvandena, ej förbise, att do äfven ha sin allvarliga sida, sin stora, ädla mission. Det ligger onekligen någonting hänföran de i denna tidens nya rörelse. Bredvid den är de legitima furstarnes upprepade försök att åter komma i besittning af sina tappade kronor verkligen löjlig. Dessa försök ha dock på senare tiden blifvit starkare och lifligare än förut. Så skritver en fransk tidning: På inbjudning af den i Wien boende hertiginnan Clementine af Sachsen-Coburg (en dotter till konung Ludvig Filip, gift med prins August af Sachsen-Coburg) skola i medlet af nästa månad alla medlemmarne af familjen Orlöans hålla en sammankomst med grefven af Chambord hos hertigen af Coburg. Detta meddelande står i förbindelse med den rörelse, som på sista tiden uppenbaret sig bland orleanisterna och legitimisterna. Den här omtalte grefven af Chambord (som först bar titeln hertig af Bordeaux), en sonson till Carl X, är son af prins Carl Ferdinand af Artois, hertig at Berry och född år 1820; konung Carl X och hans äldste son, dauphin Ludvig Anton, afsade sig till hans förmån kronan d. 2 Aug. 1830. Han lemnade med dem Frankrike d. 16 Aug. 1830 och har sedan dess burit titeln grefve af Chambord samt uppehållit sig i Venedig och Frohsdorf vid Wien. Han är gift med den aflidne hertig Frans IV:s af Modena äldsta dotter. Vi ha förut omnämnt grefvens af Chambord manifest, i hvilket han erinrar sina landsmän om, att han är den franska kronans rättmätige arfvinge. Times hånar i en ledande artikel detta aktstycke och menar, att det visserligen skulle kunna lyckas grefven al Cham bord att få eina anspråk på att bli naturaliserad i Frankrike uppfyllda och derefter bli deputerad, minister eller något dylikt, men att landsflyktiga tronarsvingar ej ha den ringaste utsigt till att komma i besittning af sina få ders krona endast på grund af deras förfäders titlar. Så är det ock. Times, som är en orleanistiskt sinnad organ, antyder äfven häri, att åtminstone vissa prinsar af familjen Orleans gerna önska att få åter tjena sitt land, om det än icke kan ske på tronens trappsterv. Deras börd skall dock i alla fall tillförsäkra lem en lysande ställning. Från sjelfva Frankrike förljudes i öfrigt ntet vidare pålitligt angående ministerkrisen, hvars faktiska tillvaro likväl icke från någon sida besrides. Rochefort kastar i sin nya tidning en itmaningshandske mot hela den öfriga pressen. Han säger: Alla parisertidningar ha öfverbopat mig med hån. Och likväl har jag lifvit vald. Hrr confratres inse nu, att folcet vuxit dem öfver hufvudet. Och just folcet skall vara medarbetare i Marseljäsen; iet skall deri kunna visa, att det kan sjelft änka. Vi skola blotta dess politiska och soiala sår och i förening med det söka efter äkemedlet. Bredvid Tuileriernas toiletter kola vi lägga förstädernas elände. Man skall rfara Am en