Göteborgsposten – 24 december 1869, sida 1

A 01111191 01 GV Pe MT SV JOD 9— ippfinning, en sekularuppfinning. Redaktören or invärtes, han känner sedan gammalt att ulla uppfinningar äro sckulariska — för den som inventerat dem nemligen, men han är fransman och han läspar ett förbindligt: Verkligen, jag blir förtjust att få höra ...! — Nåväl, min herre, jag antar att ni älskar Champagne! — Redaktören har visserligen för länge sedan afsvurit allt njutande af det mousserande ipple-extrakt som i la belle France, liksom på andra ställen går och gäller för glädjens, kärlekens och qvinnornas eldande drnssaft, men han småler fortfarande och infaller: ÅAlskar? Jag afgudar denna dryck! — Välan, min herre, då har ni säkert redan för längesedan lärt er assky det moderna hartset, som efterträdt det gamla hederliga silfverpansaret, som såg så prydligt, så förmöget ut... — Ja, jag erkänner att hartset synes mig likna vissa närgångna menniskor, under sken af att vara nyttigt och tjenstaktigt klibbar det ständigt ifrån sigt. — Ni har rätt, det ligger någonting simpelt, någonting ignobelt hos hartset. Då emellertid silfverpansaret, som ni kallar det, på senare tider råkat i misskredit har tidsandan fordrat något nytt, och detta nya har jag utsunderat .. — Ursäkta min herre, men till saken om jag får be, min tid.. — pardon, alltså jag har uppfunnit en enkel mekanism, hvarigenom ståltråd, harts, stanniol, lack, kortligen alla hittills begagnade nödfallsmedel göras obehöfliga och det är denna uppfinning jag önskade se omnämnd i er högt värderade och vidt spridda tidning (bugning å ömse sidor, men redaktören, som hittills icke hört talas om priset på Åreklamen, ser ännu en smula ointresserad ut). Den upptinningsrike fortsätter: ÅJag är sinnad att offra 30,000 fres ensamt på annonser i er tidning ... Nu strålar redaktörens ansigte som slektriska solen i Profeten och som en blixt tar en ide genom hans hjerna. — Min herre är förmodligen sjelf ehampagnefabrikant, utbrister han genast. — Ja, svarar den illfrågade lugnt utan att generas at sabrikcörstiteln. — Nåväl, ni vill bekosta 30,000 fees på annonser om er sinnrika uppfinning; jag föreslår ett mera praktiskt och handgripigt sätt att göra den bekant — genom att låta tidningens läsare erhålla champagnebueljerna in natura. Annonserna läser man, men man kanske icke tror hvad de lofva; buteljerna deremot bära syn för sagen. Afgjordt, och tack vare denna öfverenskommelse erbjuder Edmond Tarbe hvar och en af prenumeranterna å Le Gaulois för nästkommande år en gratispremie af en hel och 2:ne halfbuteljer champagne, alla försedda med monsieur Choses sekularuppfinning och inlagda i en liten nätt trälåda, försedd med handtag och passande att (sedan champagnen absolverats) användas som vattsäck på jernvägsresor. Men vi äro icke alideles lottlösa i Sverige heller. Svenska Familj Journalen, en tidskrift, hvilken för sitt omvexlande innehåll och sina fina illustrationer på några få år rättvisligen vunnit en kolossal spridning och som räknar sina prenumeranter i tusental, erbjuder dem för nästa år en etrenne som väl i värde torde kunna jemföras med m:r Tarbes champagnekartong. Det är ett oljetryck efter en tafla af Gude; Fiskare vid bloss. Se der ett Åprenumerantfiske, som synes oss tryck, som tillkännage att fiskaren! blossat asundsjuka. Den sista återklangen af italienska operan förtonade i Måndags vid hr Sabatinis konsert. Till ersättning derföre hördes påföljande afton inom ett enskildt sällskap tonerna af en sbensk opera-seria, komponerad af en yngre broder till kompositören af Kallan m. fl. omtyckta tonskapelser. De som voro nog lyckliga att få åhöra detta förstlingsarbete af en gryende talang, kunna intyga, att, ehuru sjeltva operan framträdde med de blygsamma anspråken af ett tillfällighetsarbete, som förhoppningar om ett blifvande allvar i leken. Kronan strålar nu i dubbelt förförisk öppnad, restaurerad i samma pompösa och dyrbara stil som det ursprungliga apoteket. apotek i Norden — om icke i verlden! Men — nu har ni visst icke tid att sysTI stått mörk och tom! L Men åpropos lutfisk, se här en sista anekI dot. I Danmark är stekt gås under julen en lika gouterad rätt som lutfisken hos oss. Hända sm Ös att an afargfare efter att ha gatt I mera värdigt än att då det lider till nyåret nedsvärta sina rivaliserande kolleger i utaf olyckligtvis alltför illa dold skadelusta och ett skämt, derunder dock röjde sig vackra glans, sedan lokalen till höger jemväl blifvit I sin helhet gör detta etablissement skäl för uamnet; det är sannerligen kronan för alla selsätta er med krönikan längre — ni måste ut att köpa de sista klapparne?. Måtte nu äfven medlidandets finger icke förgäfves klappa på ert hjertas dörr och var öfvertygad om att lutfisken, sötgröten och klenätena smaka ser dubbelt bra i afton, om ni vet med er att genom eder godhet elden samtidigt flammar tl och grötgry tan kokar på en härd, som eljest