Göteborgsposten – 23 december 1869, sida 2

tidningar kringspridt de gynnsammaste berättelser om det allmänna säkerhetstillständet i Rom. Såsom ett talande bevis på, huru i Italien de skarpaste motsatser ligga oförsonliga bredvid hvarandra på det religiösa omrädet, anföra vi det faktum, att under det många frisinnade tidningar utförligt offentliggöra de på ett möte i Florens nyligen hållna samt mot kyrka och påfvedöme ytterst hatfulla tal, söka de ortodoxa tidningarne å andra sidan att stärka sina anhängare genom berättelser om stora tecken och under. Så berättar VvVeneto Cattolico d. 8 Dee. ordagrannt följande : I idag har det underbara vatten åter visat sig, hvilket omsluter benen af de hel. martyrerna i vår kyrka. I veten att detta under upphör i förföljelsens dagar och återvänder då kyrkan åter njuter fred. I dag deremot, då mötet öppnas, betäckte vattnet de heliga benen. IIvilket under! Hvilket lyckobådande tecken! Märkliga äro följande underrättelser, som Köln. Zeit. meddelar och hvilka ovilkorligen måste komma att väcka ej ringa bekymmer i Rom: Den ryska agitationen i Galizien och de af ruthenier bebodda komitaterna i Ungern bar sedan sin första uppkomst beledsagats af en kyrklig ström, hvilken väsentligen afser att söndra den grekiskt unerade kyrkan från den katolska och närma den till Rysslands ortodoxi. Denna den grekiserande riktningens kamp mot latiniteten har isynnerhet under de sista veckorna varit mycket het. Anledningen härtill gaf den grekiskt unerade erkebiskopens af Przemysl i Galizien död, följd några veckor derefter af den unerade kyrkans primas der i landet, erkebiskopens af Lemberg, och en uppstånden tvist om det förra stiftets provisoriska förvaltning. Domkapitlet i Przemysl utnämnde, under åberopande af gamla privilegier, en ryskt sinnad andlig Stupnizky till vikarie, under det romerska curian ville härtill ha sin kandidat Sembratowicz utsedd. Regeringen har ock utnämnt denne senare. Härigenom har det ryskt sinnade partiet i Galizien blifvit ytterst förbittradt. Polonismen och katolicismen der i landet anses identiska, hvarför man betraktar den skedda utnämningen såsom det polska elementets seger öfver det ryska och fordrar, att den gammalryska församlingsfriheten att sjelf välja sina biskopar skall bli återstäld, emedan romerska curian ej har rätt att utsträcka sin befogenhet äfven till den unerade kyrkan. I enlig het med denna fordran har nu en på ryska språket affattad adress blifvit uppsatt, hvilken är ställd till det i Rom församlade mötet. I denna adress begäres, att det heliga konciliet, såsom den högsta myndigheten i Kristi kyrka, måtte fatta följande heslut: 1. Den grekiskt-ryska ritus i de med Rom uncrade eparchierna i Galizien och Ungern skall så fort som möjligt återställas i sin ursprungliga renhet; 2. Åt alla dessa grekiskt-ryska eparchier skall den urgamla disciplinärrätten enligt bruket inom den orientaliska kyrkan återlemnas på det sätt, att församlingarne bland de af biskoparne framställda kandidaterna välja sina prester, desslikes de af verldsliga och andliga bestående eparchialsynoderna välja biskopar och öfriga dignitärer, samt patriarkalsynoderna patriarkerna; 3. Den grekiskt-ryska kyrkans biskopar och andliga skola hädanefter ha samma rättigheter och privilegier, som de latinska biskoparne och de andlga; 4. Af alla med Rom förenade grekiskt-ryska eparchier i Galizien och Ungern skall bildas ett patriarkat. Dess sate skall vara i Lemberg, och patriarken skall atnjuta alla de rättigheter och privilegier, som de gamla patriarkerna ha egt. Denna 5petition är helt enkelt en krigsförklaring, sem innebär, att man vill undandraga den grekiskt-unerade kyrkan all kontroll från Rom. Det är ett tidstecken, om ej annat! Från Frankrike erfar man ingenting närmare angående de väntade vexlingarne nom ministåren, hvilka dock tros skola inträffa nellan jul och nyår. De båda nya radikala tidningarne La Marseillaise, utgifven af Rochefort, och la Jloche, af L. Ulbach, ha nu börjat utkomma. Den senare vill vara en ateistiskt-republikan Figaro. Den förra börjar med en artikel at lochefort, som deri återigen bevisar, att han dldeles faller ur sin roll, när han vill vara illvarsam. Julafton ger furstinnan Metternich en stor arnbal, till hvilken 400 gossar och flickor iro inbjudna. Dessförinnan skall furstinnan despisa hundra fattiga barn och förära dem däder och penningar. Furstinnan låter kläda m stor julgran, full med julklappar. I England känner man sig mer och I ner oangenämt stämd genom underrättelserna I Ä rån Irland. I grefskapet Londonderry råder len största upphetsning. Vallarne äro beatta med trupper, och regeringen har ålagt ! r