Göteborgsposten – 23 december 1869, sida 1

son i Sorunda och Vandrande Rättviksculla. IIelsotillståndet i Göteborg. Läkaresällskapets rapport öfver sjukdomsförhållanlet härstädes under tiden fr. o m. d. 13 t. o. m. l. 19 d:s är af följande lydelse: Sjukligheten oförändrad, icke betydlig. Inom enskild praktik mest gängse sjukdomar voro i följande ordning: luftrörsinflammationer, nervfebrar, typhus och halsflusser; mindre allmänna voro: liarrhåerkatarrhal-febrar, lunginslammationer och gastricismer; i spridda fall förekommo: rash, gastriska febrar, rheumatismer, vattenkoppor, kik-hosta, ansigtsros och hjerninflammation. Å Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset var sjukantalet d. 19 Dec.: på den medicinska afdelningen 85, på den kirurgiska 76, och på barnbördsafdelningen 12, summa 173. Under veckan hade på den medicinska afdelningen inkommit 21, hvaribland 12 typhusfebrar. Å Majornas sjukhus: sjukantalet 26. Under I 7 veckan inkomna 13, hvaribland 8 nervfebrar. 3 Å Garnisons-Sjukhusel: sjukantalet 22. fö Å Barnsjukhuset: sjukantalet 26. d Å Kurhuset: sjukantalet 93. Under veckan inkomna 15. r Å Försörjningshusets sjukafdelning var amat let 112, på afdelningen för sinnessjuka 29 och på barn4 i husafdelningen 11, summa 152. N Å Cellfängelset: sjukantalet 6. t Å Epidemiska sjukhuset: 5 koppsjuka, ingen in-f kommen under veckan. Utgiftsoch inkomststat för staden Uddevalla. Förslaget härtill för år 1870 upplästes vid stadsfullmäktiges sammanträde i Tisdagå i förra veckan samt blef bordlagdt till nästa sammanträde. Enligt itrågav. förslag voro inkomsterna upptagna till rdr 63,248: 92 och utgifterna till rdr 115,729: 10, hvadan en brist uppstod at rdr 52,480: 18, hvilken skulle utdebiteras å stadens innevånare med 612: gånger bevillningen efter andra artikeln. Från Sköfde skrifver en korresp. till red. d. 21 d:s: Natten till i Söndags begingos här i staden flera djerfva inbrottsstölder, för hvilka man tror att de nyligen från Karlsborg förrymda kronoarbetskarlarne ej äro främmande. Tjufvarne helsade på hos enkefru Dahlström, som förestår stadskällaren, och tillgrepo här åtskilliga buteljer med vin och spirituosa, äfvensom en del andra saker; vidare hedrade de hrr Zweigbergk C:o med ett besök och medförde som minne af detsamma en del specerivaror samt spanmål, och slutligen infunno sig de objudna gästerna hos en handl. Nilsson, hvilken de äfven brandskattade på hvarjehanda artiklar. Man är fullt öfvertygad om att dessa stölder föröfvats af ett och samma tjusband och måste endast beundra all de kunnat verkställas under det klaraste månsken och oaktadt stadens nattpatrull ingalunda gjort sig känd för bristande vaksamhet. Stallmästare Demirgians egyptiska mission. Såsom våra läsare torde erinra sig, gjorde nyligen en berättelse om huruledes konungens understallmästare hr Demirgian uppträdt i en slags halfofficiel beskickning vid Suezkanalens invigning sin rund genom tidningarne. Hr Demirgian skulle icke allenast bafva företagit en mycket frikostig ordensutdelning, hvilken äfven sträckt sig till khedivens qvinliga slägtingar, utan också yttrat sig om Suezkanalens inflytande på de båda ländernas (Sveriges och Egyptens) framtida kommersiela och politiska förbindelser. Underrättelsen, hvilken förskref sig från den bekante Dagbladskorrespondenten hr O. von K:s lifliga fantasi och lätta penna, gjorde mycket väsen af sig, men detta har sedan befunnits vara — -mycket väsen för ingenting1 Dagbladet för d. 21 d:s finnas nemligen följande upplysningar angående denna sak, hvilka lemnats af en bland deltagarne i hr Demirgians uppvaktning hos vice-konungen, öfverstlöjtnanten F. W. Leijonancker: vid min återkomst till hufvudstaden har det väckt min uppmärksamhet att i tidningarne läsa ej med verkliga förhållandet öfverensstämmande beskrifningar på öfverlemnandet af svenska ordensdekorationer till vice-konungen af Egypten. Då jag dervid var närvarande, anser jag mig böra meddela hvad jag vid detta öfverlemnande sett och uppfattat. Stallmästaren Demirgian hade fatt i uppdrag att öfverlemna dekorationer till de ordnar, som vicekonungen, hans son och några högre egyptiske tjenstemän af H. M:t erhållit. Han anmodade då de i Cairo varande svenske officerare, deribland undertecknad, äfvensom svenske vice-konsuln Barrera att vara honom följaktige vid fullgörandet af detta uppdrag, hvilket vi ej sunno någon anledning att undandraga oss. Dervid yttrade hr Demirgian till vicekonungen på franska språkef några ord, innehållande vid sådana tillfällen vanliga komplimenter, men vidrörde ej, såvidt jag och, som jag är fullt öfver tygad, äfven de öfrige svenskarne, kunde uppfatta. några politiska frågor. Ej heller har jag hört et ord om någon dekoration till vice-konungens moder och då dekorationerna förut hos hr Demirgian os: förevisades fanns deribland ingen sådan. Jag i derföre personligen öfvertygad att den färg, som tid ningarne gifvit åt en ganska vanlig ceremoni, it grundad på felaktiga uppgifter. Stockholm den 2! Dec. 1869.