Göteborgsposten – 22 december 1869, sida 3

(Insändt). Vid M. Svartengrens graf. Till Edert tjäll en dödens engel kom, Som mörk och allvarsam sitt timglas vände om, Och sorg och klagan följde uti spåren. Och tung blef sucken och så bitter tären. Ja! grym är döden, då han omildt tar, Ur väna kretsen älskad make, far, Och sorgekalken fram till Eder räcker; Men, mot den döende sin famn så huldt han sträckt Och står der, som ett salighetens bud, Att föra frälsta anden hem till Gud. Förjagad plågan var af englavingen Och bort du ilar nöjd mot stjerneringen. Gack nu uti din Herras glädje in, Och för hvar ädel handling lönen vinn, Och bed för dem du lemnat qvar i smärtan, Om hopp och tröst i deras sorgsna hjertan! Tack Broder, för den vänskap du mig gat! Jag lägger ned en blomma på din graf; Nu för de dina tiden syns så mulen — Git frid och tröst o Gud! åt dem med Julen! m. 14t1D