Göteborgsposten – 20 december 1869, sida 2

8icke att erinra ministåren om, att folket fordra s-borgen föråfreden och friheten samt särskil e-de stående armåernas indragning genom in m pörandet af allmän folkbeväpning. Skulle vi ru de nämnda fordringarne intet afseende fästa af sunder denna riksrådssession, så torde det vä of. vara möjligt, att folket uppträder återigen ocl ra, i större massor, för att gifva sin vilja till m. känna. 8 Kl. 12 midd. Efter det salutskott aflos sats under uppläsningen af I. M:t kejsarens trontal, ordnade sig arbetarne utanför Schot tenthore på glacisen och alla föreningarnet ledare, 12 till antalet, höllo såsom vid en militärparad revy öfver massorna. De blefvc med stormande jubel emottagna. Efter revyens slut beslöts afsändandet af en deputation, bestående af tolf medlemmar under Hartungs antörareskap. till ministerpresidenten grefve Taafle, för avt till honom öfverlomna petitionen. Kl. 121 e. m At deputationsmedlemmarne blefvo endast tvenne mottagna. IIartung förklarade arbetarnes önskningar. Ninistern anmärkte, att detta slags demonstratiotioner syntes honom öfverflödiga, men att han likval skulle öfverlemna petitionen till ministerrådet. Han ville dock varna för sådana demonstrationer, emedan regeriugens anseende lede derat. Sedan dess har regeringen verkligen framlagt inför riksrådet ett lagförslag angående arbetarekoalitioner. Ifall denna demonstration i Wien stode enstaka, skulle man endast kunna betrakta den som on yttring at ett lokalt behof; men den är det ej, utan är en yttring af den stora rörelsen i dess allmänlighet, hvilken med makt väller fram, för att skaffa kroppsarbetet likställighet med hvarje annan mensklig sysselsättning och berättiga denna likställighet genom bättrandet af arbetarnes såväl ekonomiska — medelst arbetets frihet i alla rikningar — som intellektuela — medelst vidgad upplysning — ställning. Det är att beklaga, att denna rörelse anser sig böra tillgripa demonstrationernas vapen, för att skaffa sig gehör; hvaremot de länder och samhällen äro lyckliga, der man med vaken blick för tidens anda och kraf i detta hänseende tillåter denna rörelse komma i den rätta riktningen och der utveckla sig. Närmare upplysningar meddelas oss äfven från Neapel om det e. k. anti-concilium, som der öppnades och äfven slöts d. 8 d:s, afsedt att vara en demonstration mot kyrkomötet i Rom: Mötet öppnades i teatern San Ferdinando, hvilken var praktfullt upplyst och alldeles fullsatt. Logerna voro till stor del besatta med damer. Hr Ricciardi, presidenten, höll ett öppningstal, hvari han sade, att menskligbeten måste befrias från slafveriet, men isynnerhet srån presterna. I Rom har presteornas concilium församlats, sägande sig vara inspireradt af den hel. ande och treenigheten; äfven i anticonciliet vördas en treenighet: frihetens, sanningens och förnuftets (stormande bifall). — Etter detta tal upplästes telegrammer från de olika församlingarne å italienska och främmande platser. Derpå höll en ungrare, hr Övary, ett tal mot påfvedömet och och framlade en anslutningsadress med 50,000 underskrifter. Derefter upplästes skrifvelser trån Garibaldi, Victor Hugo, Quinet och andra. En general Mata uppläste anslutningsadresser från hans land, hr Guletti en dylik från Palermo; vidare omnämndes skrifvelser från en indier och en fransysk dame. Hr Ricciardi berättade, att en gravör i Turin, hr Ciani, uppmanats att prägla en minnespenning öfver ekumeniska mötet i Rom, men tvärtom slagit en sådan öfver Anticoniciliet. (Den har verkligen utkommit). Hr Avezzana talade not påfvedömet och blef lifligt applåderad. En tysk professor, Ulex, representant för flera yska föreningar af fritänkare, en amerikansk loktor och slutligen en deputerad från Belsien talade, den senare förklarande med stor chwung, att alla Belgiens fritänkare äfven rore republikaner o. 8. v. Som bekant upplöstes mötet för dess stornande angrepp mot franska kejsaren. I Florens hölls också d. 8 d:s ett möte, vilket bevisade, att just de lägre klasserna ro uppfyllda af ett vildt hat till påfvedömet, nder det att behofvet af närmande och föroning med den till sitt andliga område inkränkta kyrkan gör sig alltmera märkbart land de bildade klasserna. Är ej denna kttagelse en varnande singervisning för dem, om kunna drifvas till sina betydelsefulla agiitioner, endast af den öfvertygelsen, att Pei klippa har att söka sitt yttersta stöd i längdens fanatism? Englands regering har uppenbarligen lifvit oroad af de underrättelser, som hon erållit från Irland. Ångfregatten Valorous, om skulle afgå till en främmande station, har tt order att begitva sig till Kingston, flyande kolonner äro i färd med att sätta sig rörelse på Irland, och gardesdragonerna, som sin fasta garnison i Manchester, ha plöts3t ötverförts till ön. Således måste äfven inisteren Gladstone tillgripa krafiåtgärder, r att något kunna uträtta derstädes. För öfrigt höra underrättelser om nya ordförsök nå Irland aretaällda 4 Jar eMal man cord Trio De