Göteborgsposten – 20 december 1869, sida 1

—— W GS Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till eLady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelakan. Hon såg Victor och lady Eversleigh samtala med hvarandra, i det de visade alla tecken till den lifligaste sinnesrörelse; hon såg baronetens hustru liksom i vild förfäran fatta tag i läkarens arm, och hon törjade tro att Honoria Eversleigh verkligen var den låga och brottsliga qvinna hon så gerna velat antaga henne vara. Lydia Graham var för långt ifrån de båda samtalande för att kunna höra ett ord af hvad som sades. Hon kunde endast se deras åtbörder och drog deraf sina slutsatser. — Min vagn, mr Carrington! upprepade Honoria; hvarföre kallar ni ej hit betjeningen? — Ett ögonblick, lady Eversleigh, sade läkaren lugnt. Ni måste erinra er att vid ett sådant tillfälle som detta är ingenting så vigtigt som sinnesnärvaro — sjelfbeherrskning. Om ni oroar era tjenare, skola alla do här församlade gästerna bli oroade och skynda sig till Yarborough Tower för att betyga sir Oswald sitt deltagande och göra honom all den skada de möjligtvis kunna. Hvad skulle LI ) Forts. fr. N:o 293.