Göteborgsposten – 20 december 1869, sida 1

— Det är verkligen en flykt! utropade miss Graham, hvars förvåning ej hade några gränser. Det är en flykt! Den nedriga varelsen har lupit sin kos med denne äfventyrare. Och nu, sir Oswald, tror jag att ni skall få goda skäl att ångra ert vackra romantiska giftermål med en lågboren äfventyrerska, som ingen någonsin hört talas om förrän hon slog ned på verlden som lady Eversleigh af Raynham Castle. Uppfylld af triumferande glädje, gick Lydia Graham tillbaka till gräsplanen vid Wizards Cavern. UHerrarne hade nu lemnat tältet, fullmånen hade nyss gålt upp öfver horisonten och sken, rund och gul, som ett stort klot af smält guld. Förberedelser hade redan börjat göras för återfärden, och de yngre medlemmarne af sällskapet samtalade ifrigt rörande anordningarne för denna färd. Man väntade sig mycket nöje af hemresan i månskenet; den skulle lemna så godt tillfälle till kärleksglam. Den skulle gifva unga romantiska damer anledning till så många patetiska utgjutelser om månen och sommarnatten, besvarade af unga poetiskt stämda herrar i samma tonart. Allt blef lif och rörelse. De eldiga viner som förtärts i tältet hade gjort de flesta af herrarne mera glädtigt stämda och lifvade för galanteri! framhviskade komplimenter och ömma tryckningar af små handskbeprydda händer voro bevis på de kavaljerers uppmärksamhet som utgjorde de skönas eskort på hemvägen. (Forts.)