Göteborgsposten – 18 december 1869, sida 2

Från Utlandet, Påfvens märkvärdiga predikan vid det ekumeniska mötets öppnande i Rom d. 8 d:s öreligger nu i dess helhet. Dess innehåll, vittnande om den hätskhet som hyses mot det moderna bildningsarbetet, bör spridas för att intyga, hurusom påfvemakten verkligen är en Jusets fiende och att man i Rom vill leda de trogna katolikerna tillbaka i det mörker, ur hvilket folken i våra dagar sträfva med händer och fötter att arbeta sig upp. Predikan lyder sålunda: Högvördiga bröder! Det vi med alla löften och böner begärde af Gud, neml. att vi skulle kunna öppna det af oss inkallade ekumeniska mötet, har förunnats oss sjelf till vår stora glädje genom Guds höga och oförlikneliga rådslut. Derför fröjdas vårt hjerta i Herranom och är fattadt af otrolig tröst, då vi på denna höga åt Gudamodren och Jungfru Marias obefläckade aflelse egnade dag se eder, som ären kallade att deltaga i vår sorg, åter talrikare än förut närvarande i denna den katolska trons borg och njuta eder högligen angenäma åsyn. Men j, högvördiga bröder, ären i Christi namn församlade, för att med oss vittna om Guds och Jesu Christi ord och visa Guds våg i sanningen med oss för menniskorna och att med oss under den hel. andes ledning döma öfver vedervärdigheterna i en falskeligen så kallad vetenskap. Ty om någonsin, så fordrar vår tid, då jorden verkligt lyser och öfverströmmar af sina innevånares förderf, ifran för den gudomliga nåden och Herrans hjords bästa af oss, att vi samlas kring Zion och taga det i vårt skygd, hålla oss inom dess bålverk ech stödja vårt mod på denna nådens kraft. J sen ju, högvördiga bröder, med hvilken makt menniskoslägtets gamle fiende angripit och ännu alltjemt angriper Guds hus, hvilket bör heligt hållas. Genom hans bemödanden har denna de gudlösas ödesdigra sammansvärjning gripit vida omkring sig, hvilken, stark genom sin sammanhållighet, mäktig genom sina medel, befästad genom sina institutioner och användande friheten som täckmantel, ej upphört att föra det våldsammaste krig mot Christi heliga kyrka, som är fri från allt ondt. J kännen mycket väl det sätt, hvarpå detta krig föres, dess styrka, dess vapen, framsteg, planer. J hafven alltjemt för ögonen förvirringen och förvridningen i de goda läror, på hvilka de menskliga tingen hvila hvardera i sitt område, den bedröfliga uppoch nedvändningen af hvarje lag, de mångfaldiga konster af fräcka lögner och förderf, genom hvilka ättvisans, ärbarhetens och auktoritetens helsosamma fjättrar lösas, de dåligaste begär uppeldas, den kristna tron alldeles splittrar sinnena, så att man måste i denna tid frukta en viss undergång för kyrkan, om hon skulle kunna nedbrytas af menniskor. Men ingenting är mäktigare än kyrkan, har den helige Johannes Chrysostomus skrifvit, kyrkan är mäktigare än sjelfva himlen. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. IIvilka ord? Der är klippan och på denna klippa skall jag uppföra min kyrka och Helvetets portar skola ingenting förmå emot den. Men fastän de dygdigas herrskares rike, vår Guds rike hvilar på ointaglig grund, så ha vi dock, erkännande det ondas stora mängd och själarnes förderf och i vårt innersta hjerta beklagande det, beslutat till denna Petri stol sammankalla