Göteborgsposten – 18 december 1869, sida 1

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Såsom läsaren torde erinra sig läste man för omkring ett år sedan i tidningarae om en herre zom, jemte sin följeslagarinna genom lifvet, i Upsala dref en lika ny som sinnrik industri, hvars enda fel var att den stod alltför nära den verksamhetskategori, hvilken benämnes bedrägeri. Herrn eller frun gick nemligen in i första bästa butik, begärde der att få köpa någon småsak, tog fram t. ex. en tia att betala med och lade den efter att ha visat dess värde, hopviken på disken. Den unge herre eller den älskvärda dam, som skött kommersen, nedlade vanligtvis i lådan den på disken liggande tioriksdalerssedeln utan att vidare eller närmare betrakta den; men om detta händelsevis någon gång skedde fann alltid den unge herrn eller den älskvärda damen till sin stora häpnad, att tioriksdalern blifvit förvandlad till en femma — äkta och god som guld, förstås, men dock blott en femma i stället för den tia man trott sig få och verkligen gifvit tillbaka på. Då dessa tilldragelser allt oftare upprepades blef det snart bekant att det äkta par som sålunda hade förmågan