Göteborgsposten – 16 december 1869, sida 2

Från Ilnfvndstaden. Vid musikal. akademien, hvarest i Måndags och Tisdags afgångsexamen förrättats, hafva de musik-historiska föreläsningarne för höstterminen afslutats. Om dessa föreläsningar lemna stockholmsbladen följande redogörelse: Under de senaste aftnarne slutades afhandlingarne om Händel och Seb. Bach, hvarefter talaren omnämnde den olycklige Friedeman Bach, hans stora snille och vetande, hans fruktlösa oppositioner mot lumpenheten, hans olyckor och hans oförmåga att bära dem, hans förfall och slutliga undergång. Han betecknas såsom en Faustnatur, hvilken ej nöjd med idealet i konstens rymder äfven ville eröfra det i den verkliga verlden och ville vara allt eller intet: ödet afgjorde det senare. — Härefter omtalades den andliga musiken i Tyskland efter den stora Bach-Händelska epoken, jemte öfvergången från den storartade kyrkooch oratoriestilen till det mera populärt sköna och fattliga skrifsätt neapolitanska skolan nyss förut hade skapat; härvid omnåmndes Graun, Fasch, Rolle m. fl. — Dernäst öfvergick tal. till operan och Glucks epok, hvarvid denne mästare och hans vigtiga reform, som emanciperade franska operan från det italienska inflytandet, utförligen omtalades; härvid skildrades ock det berömda s. k. Gluckiska och Picciniska kriget, som på 1770-talet i Paris fördes mellan de italienska och fransk-tyska skolorna. Äfven anfördes den redogörelse för Glucks åsigter och intentioner, som han afgifvit i företalet till sin Alceste. Sista seancen afslöts med ett par extra masiknummer. neml. ouverturen till op. Titus, utförd af orkestern, samt en aria i patetisk stil ur op. Porus af Händel, utförd af fru Michaeli i den storartade anda, som är denna berömda sångerska så egen. i — hostligare namn, säger tidn. Dalpilens stockholmskorresp, än den på mindre teaterns af kgl. sekreteraren Wallmark förtattade nyårspjes får man leta efter: ÅEn qvarlemnad kinest. Det lär vara kivesen Wan Tag, som blef så våldsamt hårdragen i Slottsbacken af en sjåare, författaren framställer; han glömde sig qvar här, enligt pjesen, och har uppfattat en mängd Siockholmsförhållanden från sin kinesiska ståndpunkt, hvarjemte han är ute för en mängd galna äfventyr. Hodell har också sin nyårspjes för södra teatern färdig, men den är ännu icke döpt. — I Posttidn. för i förgår läses följande under rubriken Svensk industri: Hr A Björling har nu i sin försäljningslokal vid Munkbrogatan, N:o 13, föranstaltat sin vanliga jul-exposition af porslin, nu såsom vanligt till julen riktad med åtskilligt nytt. Det är naturligtvis det inre och större rummet af lokalen, hvilket innehåller de vackra konstsakerna i parian och de dyrbarare serviserna m. m., som mest ådrager sig de besökandes uppmärksamhet. Främst mötes blicken af porträttbyster i parian af den kongl. familjens medlemmar, nu tillökade med sådana öfver kronprinsen och kronprinsessan af Danmark. Ilyllorna i detta rum upptagas för öfrigt af de sedan gammalt bekanta konstverks-afbildningarne i parian, deribland åtskilliga figurer af prinsessan Eugenie. Bland nya saker i denna afdelning märker man med nöje Kjellbergs Fann lekande med en gossc, bland de stora och dyrbara vaserna två nya med vackra målningar, föreställande scener från en björnjagt. Här finnas likaledes de eleganta borden, fruktskålarna m. m. af porslin. Det vackra, rikhaltiga och smakfullt ordnade lagret af porslinsserviser — vid Gustafsberg lära tillverkas minst 60 olika slags bordserviser — har blifvit riktadt med flera sådana i korallröd färg och efter andra nya mönster. Härvid må nämnas de nu inkomna egendomliga fruktserviserna i majolica. En stolthet för Gustafsbergs fabrik och hedrande för fosterlandet ej mindre än för fabrikens nitiske egare, hr Godenius, äro, som man vet, dess th6och kaffe-serviser samt andra tillverkningar af äkta porslin, hvilka, efter hvad man numera med visshet känner, uthärda jemförelse med de utländska och med hvilka hr Björlings butik är väl försedd. — A2 1