Göteborgsposten – 16 december 1869, sida 2

Den 1 detta fall väl underrättade pariserI tidningen ÅLe Monde bekräftar redan, hvad vi förut meddelat, att en påflig konstitution bekantgjorts, för att ordna valet al den nye påfven, i händelse den nuvarande skulle under mötets sammanvaro afgå wed döden. I detta fall skulle kardinalerna ensamma förrätta valet; mötet skulle uppbäfvas tillsvidare och sammanträdena upphöra, för att först åter börja, sedan den nye påfven sammankallat kyrkomötet. Allt detta vid straff at bannlysning, i händelse af öfverträdelse. Kejsar Napoleon har således, verkligen öfverlistats af Jesuiterna. I ett annat afseende är Napoleon lyckligare. Han kan neml. hänvisa i Frankrikes lagstiftande kår på en bättrad finansiel ställning. Enligt finansministern Magnes berättelse är neml. den sväfvande skulden som i juli 1868 var 1050 millioner, nu minskad till 818 mill. Budgeten för 1868 visas ett öfverskott i disponibla medel af 18 millioner. Inkomsterna af de indirekta skatterna ha under detta års första elfva månader ökats i jemförelase med 1868 med 32 millioner francs Ilela öfverskottet antages skola komma att utgöra 55 millioner. De öfverskott, som man väntar från 1870 och 1871, skola hufvudsakligen användas till ökande af de allmänna arbetena och till minskning af åtskilliga skatter. NMmistern bevisar slutligen, att den allmänna finansiela ställningen för 1869 är tillfredsställande Alltjemt korsa ryktena om ministerskiften hvarandra, men ingenting bestämdt föreligger. Ollivier har bestämdt förklarat, det han ej vill inträda i ministeren, om han icke kan få till stånd för sitt program en starkt ötvervägande majoritet. Kejsaren synes vilja bringa till stånd en fusion mellan Ollivier och Forcade, inrikesministern, hvilken senare representerade det i senatskonsultan innehållande program, det Ollivier återigen för länge sedan skridit förbi. Forcades energiska tal och kejsarens lyckönskan dertill ha gjort centern och högern villrådiga, så att de börjat vackla i sin senast visade tendens att ansluta sig till Ollivier. Denna villrädighet och detta vacklande kunna ej vara gagneliga för kejsardömet och utvecklingen till parlamentarisk sjelfstyrelse. Kejsarinnan har bland damerna af sin omgifning utdelat de rika gåfvor i schalar, lavante-tyger, emycken etc., som hon medfört från Egypten, Hr de Lesseps har redan besvarat Times något hala framställning om önsklighe ten af en international medverkan för Suezkanalens fullbordande. Den store kanalbygg garen förklarar, att denna medverkan ej behöfves, att han skall fullborda verket utan vidare understöd och utan afbrott i skeppsfarten på kanalen. Det är ganska tydligt, att Times med sin framställning helt enkelt volat beröfva aktierna i kanalbolaget deras stigande värde, genom att framhålla verket såsom ännu nästan ogjordt. Hade det stora bladet haft rätt, skulle engelska kapitalister antagligen hafva rusat in i denna internationala medverkan och tagit skörd, der fransmännens och vice konungens af Egypten penningar utsåtts. Om lyckan är god, få vi väl Alabamafrågan åter upp på den politiska diskussionens dagordning. Åtminstone erfara vi från Enogland, att Juridiska Föreningen i London ämnar framlägga tvistefrågan om Alabama för främmande jurister och sakkunniga personer, för att sålunda erhålla ett opartiskt, oantastligt omdöme och, stödd på detsamma, vinna den allmänna meningen i England och Amerika för en billig lösning. Af detta förslag framgår, att man inser, det Förenta Staterna äro otillgängliga för juridiska uttalanden från England och ej kunna genom åberopande af dylika tall i deras egen och andra staters historia rubbas i den öfvertygelsen, att England i det borgerliga kriget tillfogat dem en alltför stark orätt, för att en biläggning skall kunna vara möjlig utan national bot och bättring. En annan gammal sak, som åter vill bryta sig fram är stölden at kronjuvelerna i Spanien. Ettersom javelerna ej finnas, kun na Christinas och Isabellas försvarare icke påstå, att ej någon undansnillning egt rum, de ha dock nu fått tag i den förevänningen, att redan konung Josef stulit klenoderna. Du Cassees memoirer innehålla neml. tvenne bref trån Josef till Berthier och Napoleon, i hvilka han klagar sin nöd och tillägger att han redan satt sina egna juveler i pant, för att afspisa kreditorerna, och att han stod i begrepp att göra på samma sätt med statskapellets juveler, för att kunna skaffa sig lifsmedel för 14 dagar. Dessa bref bevisa dock endast, att äfven Josef burit hand på en del af klenodierna; men hvar ha då de 73 mill. realer tagit vägen, som utgöra värdet å de försvunna skatterna. Samma dag som det ekumeniska mötet gZöonnagag; Rom eller i går åffta dagar här.