Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 2

ordnadt till allas belåtenhet. Det fanns många som hade valt att rida, och bland ryttarne var sir Oswald sjelf. Detta var den första utflykt då baroneten öfvergaf sin vanliga plats vid sin hustrus sida. Honoria kände djupt den ringaktning han härigenom visade henne; men hon var för stolt att bedja honom göra någon ändring häri. Hon såg hans favorithäst ledas fram till den breda slottstrappan, hon såg sin man sätta sig upp i sadeln, utan att hon yttrade ett ord till invändning, utan att hon ens gaf honom en förebrående blick, ehuru hennes hjerta svällde af harm. Derefter intog hon sin plats i vagnen och tillät de herrar som stodo i närheten hjelpa henne med ordnandet af shavlar och öfverplagg, hvilka medtogos i händelse af förändring i vädret. Sir Oswald märkte genast denna skenbara likgiltighet. När en gång ett missförstånd af dylik beskaffenhet uppstått mellan dem som uppriktigt älska hvarandra, är allt egnadt att vidga klyftan. Den svartsjuke mannen hade i ett ögonblick af harmset misstroende valt att hålla sig skild från sin hustru; men han blef ännu mera harmsen, ännu mera misstrogeu då han såg hennes skenbara likgiltighet derför. — Hon är lyckligare utan mig, tänkte han med bitterhet under det han gaf akt på allt som tilldrog sig omkring vagnen. Befriad från tvånget af min närvaro kan hon fritt lyssna till sina yngre beundrares smicker. Hon skall vara fullkomligt lycklig, ty hon skall för en stund glömma att hon för hela lifvet är fastkedjad vid en man som hon ej älskar.