Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 1

Baroneten hade föreslagit denna landtliga fete då hans hjerta var lätt och gladt; nu motsåg han denna dag med ett slags farhåga. Andra skulle bli lyckliga; men ljudet af glada röster och otvunget skratt skulle låta missljudande för den mans öra som plågades af svartsjukans marter. Sir Oswald var dock för artig värd att vilja gäcka sina gästers förhoppningar. Alla förberedelser för den landtliga festen blefvo vidtagna och på den dertill bestämda morgonen stodo en lång rad vagnar och hästar i beredskap på slottsgården. Man skulle omöjligen kunnat tänka sig en lifligare bild af engelskt sällskapslif och då gästerna i grupper strömmade ut ur det breda porthvalfvet och intogo sina platser i åkdonen eller ledigt svingade sig upp i sina sadlar blef skådespelet allt mer och mer lifligt. Lydia Graham hade gjort sitt yttersta för att på denna vigtiga dag öfverträffa alla sina rivaler. Förmögna landt:junkare och rika unga lordssöner skulle deltaga i festligheten och den giftaslystna damen skulle måhända finna ett offer bland alla dessa ungkarlar. Djupt skuldsatt redan, hade miss Graham dock skrifvit till sin fransyska modehandlerska och bedt denna skicka henne en kostym utan afseende på kostnaden samt lofvat skyndsam betalning af åtminstone halfva det belopp hon så länge varit skyldig. Den vackra och falska Lydia gjorde sig inga samvetsqval öfver att framkasta en vink om möjligheten af att hon innan många månader gått till ända skulle ingå ett lysande parti för att genom denna förespegling beveka