ö Fämtac dfdåstCLIZeT at 80,9000 tons. Lesseps uttalar sin tillfredsatällelse öfver detta resultat. Senare Post. Majoriteten inom Frankrikes lagstiftande kår är nu konstituerad under Ollivier som ledare. Efter det tierspartiet genomdrifvit sina fordringar i författningsfrågan, ansåg nämnde deputerad det för sin hufvuduppgift att genomdrifva, att detta parti åter förenade sig med den gamla majoriteten, så framt denna ville gå in på en liberal politik, och det skulle då endast finnas qvar en yttersta höger och en yttersta venster. Denna omorganisation var onl. Olliviers öfvertygolse ott oundvikligt vilkor för, att en ny minister skulle kunna bildas, hvilken hade någon utsigt till att kunna sitta qvar vid rodret, och eftersom han skall sjelt intaga en vigtig plats i denna ministör, är det ej underligt, att han outtröttligt ansträngt sig för att nå sitt mål. Från den gamla majoritetens sida lades inga synnerliga hinder i vägen för en sådan sammansmältning, efter det kejsaren så ögonskenligt närmat sig tierspartiet, deremot mötte svårigheter från en del af dettas egna medlemmar, hvilka befarade att Ollivier skulle göra alltför stora eftergifter åt den gamla majoriten på de frisinnade grundsatsernas bekostnad. Under det att. flertalet af tierspartiet anslöt sig till Olivier, bildade sig af minoriteten (omkring 40 medlemmar) en särskild fraktion, som kallade sig venstra centernoch förbehöll sig att efter omständigheterna gå tillsammans med hufvudstyrkan eller skilja sig ifrån densamma. De betänkligheter, som framkallade denna afsöndring, tyckas emellertid vara så godt som undanröjda genom Olliviers program, i det att de 37 medlemmarne af den venstra centern af denna anledning utfärdat en förklaring, i hvilken det heter, att likheten mellan detta program och det, som den venstra centern specielt uppsatt är så stor, att de, om man jemtör de båda aktstyckena paragraf efter paragraf, nästan äro identiska i de flesta punkter. — Vi kunna derför endast med fullständig tillfredsställels se, heter det derpå i förklaringen, att ett så stort antal af våra kolleger häfda den parlamentariska regeringens princip, neml. landets regering af landet sjelf, en princip som alltid varit vår, och det skall vara oss en glädje att i förening med dem få tillämpa den på ett omfattande och lojalt sätt. Det nyorganiserade mellanpartiets program — som nu äfven är majoritetens och skall ,jemväl bli ministerens — finnes innehållet i följande manifest: I betraktande deraf, att det är nationens representanters pligt att uttala den allmänna meningens önskningar, i betraktande deraf, att den lojala tillämpningen af den parlamentariska styrelseformen, hvilken senare är den nödvändiga för landets styrelse genom landet sjelft under en monarki, står i främsta raden af dess önskningar; i betraktande deraf, att det parlamentariska styrelsesystemet förutsätter en fri press och fria val, en enig och ansvarig ministör och en kompakt majoritet i afseende på bestämdt framstälda och godkända principer, och i betraktande deraf att hvarje konstitutionelt parti kan under det parlamentariska styrelsesystemet bli förpligtadt att tillämpa sitt program, så fort majoriteten gått in derpå, — förklara undertecknade — utan att dermed vilja tillbakavisa nya reformer, om deras nödvändighet skulle visa sig — att de f. n. äro eniga om att vilja, utåt: freden, och i det inre: afskaffandet af den allmänna säkerhetslagen, förbud mot hopandet af stora embetsmannalöner; förberedandet af ett decentralisationssystem, genom hvilket kan på den möjligast breda grundval införas sjelsständighet i distriktskommunen och i departementet, och tillsdess obligatoriskt val af märer i municipalråden; en valreform genomförd innan den lagstiftande församlingens förnyande, isynnerhet för att genom lag bestämma valkretsens antal och att skydda valfriheten ; ändring af art. 75 i författningen af år VIII i afseende på valbestämmelserna, eller då det är fråga om ingrepp i den individuela friheten och olaglig kränkning af hemmets frid; politiska pressförseelsers öfverlemnande till juryn; upphäfvandet af stämpelafgiften på tidningar och dess delvisa ersättande med en postafgift; upphäfvandet af den åt prefekterna medgifna rätten att bestämma, i hvilka lokalblad de juridiska tillkännagifvandena skola införas ; frihet, hvad den högre undervisningen angår; parlamentarisk undersökning af handelsfördragens verkningar; och slutligen sträfvandet efter att genom alla praktiska medel förbättra det stora flertalets moral ska intellektuela och materiela tillstånd:. Såsom läsaren torde finna, går detta program ansenligt längre, än senatsconsultan, hvilken ju är ett uttryck för ministörens ställning. bet är deraf tydligt, att lagstiftande kårens majoritet befinner sig på en vida längre framskriden ståndpunkt, än ministåren, hvaraf återigen följer, att denna och majoriteten måste råka i ett ömsesidigt förhållande, som ej kan sluta annorlunda, än med ministerens afgång, alldenstund kejsaren ansluter sig till Ollivier. trågan är blott, när denna asgång skall ske. France? förmenar, att ministeren redan begärt sitt afsked. Men detta torde vara för tidigt, ehuru det ej kan härmed dröja laänna