Göteborgsposten – 13 december 1869, sida 2

Från Utlandet. I Frankrike för man ej sin parlamentariska kamp om lagparagrafer och partiela reformer. Man räsonnerar der öppet om systemer. Det ligger någonting medryckande i denna idestrid, hvilken obestridligen skall komma frihetens vindfläktar att åter blåsa genom verlden. Det gamla ordstäfvet: idet ena ordet ger det andrar, kan tillämpas äfven i vida kretsar, i det att frihetens gnistor, utkastade på ena stället, lätt tända eld på det andra och sålunda sprida den gudalika flam man. Inom den franska lagstiftande församlingen sorlar det som i en bikupa. De olika fraktionerna bryta sig emotihvarandra, och medlem marne äro litet yra i mössan, ej vetande hvart de egentligen skola styra kurs. Den gamla regeringsdise plinen är på upphällningen, det är tydligt, och högern, regeringens fordna stöd, är derför splittrad och försvagad. Vi känna förutnågot af den venstra centerns eller mellanpartiets program representeradt af Ollivier. Vi ha äfven meddelat de vigtigare bestämmelserna i vensterns program, representerad af Jules Favre. Till detta kommer nu den yttersta vensterns, representerad af kaspail och Rochefort, hvilka i det väsentliga närma sig Favre. Detta program uppställer följande fordringar: de lokala intressena decentraliseras, i det att kommunernas sjelfstyrelse erkännes samt municibalräd och märer väljas af befolkningen, de förra för tre, de senare för ett år; de allmänna intressena deremot centraliseras, i det att lagstittande församlingen erhåller i afseende på desamma full suveränitet, så att den förklarar krig, slutar fred och utnämner generaler såväl som andra högre embetsmän. Derjemte föreslås, att armden skall utgöras af alla medborgare mellan 20—50 år och officerarne utses genom val. Nog är detta radikalt, men kan väl ändock ha sina sidor. Gentemot dessa olika programmer har regeringen genom inrikesministern Forcade uttalat sin ställning och dervid utvecklat åsigter, hvilka onekligen stå nära dem, som Ollivieres mellanparti sagt sig hysa. I afseende på hans apförande hänvisa vi till fredagens telegramafdelning. D. 15 d:s erbåller venstern en ny representant inom pressen, i det att då den bekanta veckoskriften Klockan af Louis Ulbach, en härmning efter Lyktan af Rochefort, skall utgifvas daglig. Äfven den radikala pariserpressen har fått sig ett nytt organ i Le-Pere Duchesne, hvilket blad synes täfla i oförställda uttryck med sin anherre af 1793. Det berättas, att kejsaren på senare tiden ofta haft långvariga samtal med Guizot, hvilken då och då far will Tuilerierna i en hemlighetsfullt tillsluten vagn. M. Cråmieux ämnar interpellera regeringen, huruvida Ledru-Kollin kan anses utesluten från amnestien. Han har redan till justitieministern inlemnat en skrifvelse härom, vilken han skref 1859, då den första franska amnestien gafs, i hvilken Ledru-Rollin ej eller var delaktig. i I Englands hufvudstad råder stark mogertyfus och man sysselsätter sig mycket med frågan om att hämma denna epedemi. Det påstås, att de påfliga myndigheterna förbjudit Times korrespondent, som ville eegitva sig till kyrkomötet i Rom, att passera öfver romerska gränsen.