Göteborgsposten – 13 december 1869, sida 1

Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddos. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. — Sjung ej mera i afton, Honoria, sade han; ni tröttar ut er. Det låg en viss brist på artighet i dessa ord, alldenstund lady Eversleigh stod i begrepp att sjunga för att efterkomma sina gästers böner. Hon vände sig småleende mot sin man. — Jag är ej det ringaste trött älskade Oswald, sade hon; och om era vänner verkligen önska höra en annan sång, är jag fullkomligt beredd att sjunga en. Det vill säga om mr Carrington ej är trött vid att ackompagnera mig. Victor Carrington förklarade att ingenting gjorde honom större nöje än att ackompagnera då lady Eversleigh sjöng. — Mr Carriogton är mycket god, sade baroneten kallt; men jag önskar ej att ni tröttar er sjelf med att sjunga hela aftonen, och jag ber er ej sjunga mera i afton, Honoria. Aldrig förr hade baroneten tilltalat sin hustru med en så kall bestämdhet i sitt sätt. Det låg nästan någon) Forts. fr. N:o 287.