En illa behandlad jernvägstjensteman. Med anledning af den uppsats, som under ofvanstående rubrik törekom i G.-P. för d. 1 dennes, ha vi från f. stationsinspektoren C. II. Kennerselt mettagit följande skrifvelse: Till Red. af Göteborgs-Posten. Under den förutsättning, att Red. af G.-P. icke dömer någon ohördan, får jag här afgifva en förklaring till bemötande af de slutsatser, hvartill Red. i den mot mig riktade artikeln kommit. Deruti insinueras neml., att jag skulle gjort mig fullt förtjent af det hårda bemötande jag från jernvägsstyrelsens sida fått röna, i det jag afskedats från min befattning såsom stationsinspektor. Ivar och en, som blir satt i tillfälle att närmare inblicka i jernvägsstyrelsens mysterier, skall lätt finna, att denna styrelse är en stat i staten. Det är icke allom gifvet att kunna med undergifvenhet foga sig uti och underordna sig den absoluta maktfullkomlighet, som blir en gifven följd af ett dylikt förhållande. Att jag ej kunde det, är en sak som endast rör mig sjelt och blir en fråga mellan mig och jernvägsstyrelsen. Här är allts: icke platsen att ingå i närmare detaljer — alltnog: esystemet krafde ett offer — och jag utsågs dertill. Annorlunda ställer sig saken från juridisk synpunkt, och härvid vill jag specielt fästa mig, i det Jag kraftigt tillbakavisar påståendet, att jag skulle på ett orättmatigt sätt användt arbetspersonalen vid Ilabo station, Mitt egentliga brott skulle bestått deri, att jag tillskyndat staten en onödig utgift af — 34 rår 48 öre! Huru dermed förhåller sig vill jag söka i få ord förklara: För Juni månad 1868 upptog jag å extra aflöningslistan extra arbetaren Johan Berglund till belopp af ofvannämnda 34 rdr 48 öre. Karlen hade af omtanka å min sida användts i jernvägstyrelsens tjenst med vattning och uppluckring af statens nyplanteringar vid stationen. lUstra conceptlistaninskickades, såsom vanligt, till Trasikdircktörs-expeditionen den 27 Juni och kom några dagar derefter — såsom också vanligt — åter till stationen efter i ikdirektörs expeditionen skedd granskning. De 31 rdr 48 öre voro icke Åutanmärkta, utan i stället af Trasikdircktörs-expeditionen utanordnade, hvilket ock, emedan karlen användts i jernvägens arbeto, var naturligt och rätt. Sålunda erhöll och qvitterade äfven karlen sin aflöning. — Men någon tid derefter fick jag befallning att ändra listan samt återsända den utbetalade summan. Det var emot denna egenmäktiga och orättvisa befallning som jag protesterade och som lades till grund för mitt afskedande. Ilärutaf framgår, att jag cj står i någon skuld hos jernvägsstyrelsen, utan är förhållandet snarare omvändt, enär jag af egna medel uppoffrat ej så obetydligt på planteringar vid stationen. Att jag så länge bodde qvar å stationen härledde sig deraf, att jag ansåg detta såsom min lagliga rätt. Ett af skälen, hvarför jag icle ville öfverlemna saken till K. M:ts pröfning, var just medvetandet om denna min rätt. Om icke denna rätt varit grundad, så hade jag nog utan misskund genast blifvit vräkt. För öfrigt är denna fråga helt och hållet af enskild natur. Till sist några ord om den mig förevitade ohöfligheten mot mina förmän. Hvari denna bestått, derom har jag aldrig blifvit upplyst — måhända deruti, att jag, såsom jag vill minnas, engång kallade hr intendenten G. R. Troili för Vasariddare. Jag öfverlemnar åt mera sakkunnige att bedöma, huruvida deri legat något sårande. Jönköping den 4 December 1869. C. II. Rennerfelt. Det förhäller sig visserligen ganska rik