munkordnarne, kardinal Bilios att förbereda motiveringen af lagförslagen (dogmerna) om Marias himmelssärd och påfvens oselbarhet o. 8. v. Ett utskott under kardinal Caterini har fått i uppdrag att sammanställa de svar, som inskickats från biskoparne, på 13 frågor, hvilka påtven låtit tillskicka dem ang. kyrkans disciplin. Vidare förberedas af kongregationerna resolutioner ang. civiläktenskap och blandade äktenskap m. m. Den vigtigaste kongregationen, neml. utskottet ang. de kyrkligt-politiska frågorna, skall hafva anförtrotts åt en kardinal Reisach. Till stenografer å mötet ha 23 unga prelater blifvit valda, hvilka äro väl bevandrade i det latinska språket, på hvilket diskussionerna skola föras, samt ätvenledes gälla för att vara skickliga teologer. För att kunna öfvervinna de svårigheter, som antagligen skola uppstå genom det olika uttalet af latinet, ha fyra unga andliga af det tyskt-ungerska kollegiet utsetts för det tyska uttalet, 4 medlemmar af det transka seminariet för franska uttalet o. s. v. Det har äfven varit fråga om att i Rom diskutera ett förslag till gemensamma reglor för det latinska uttalet in usum eoclesia och i England skall en lärd filolog redan ha tagit förberedande mått och steg i denna väg. Ej mindre storartade tekniska förberedelser ha blifvit träffade. I Vaticanens basilika har man sedan i Februari arbetat på upprättandet af en stor haltcirkel med 600 platser för talarne och en genom ett galler asfstängd tribun för stenograferna; vidare en särskild plats för påtven, på hvars högra sida kardinalerna skola sitta, under det att till venster om den hel. fadren inrättas en plats för de sändebud från katolska hof, som möjligen vilja besöka mötet. Vi hafva förut på ett annat ställe i denna tidning redogjort för mötets sessionssal, hvilken är prakitull och med konstnärlig smak inredd. Och gitvet är, att de troende icke skola röna något ringa intryck af att se de bländande omgifningar, i hvilka kyrkans öf verhufvud tronar och under hvilka han brukar visa sig för verlden. Här den majestätiska Peterskyrkan, i hvilken påfven på stora festdagar med all den glans och ståt, som utmärka den katolska ritus, håller högmessan; der Vaticanen med dess rika konstskatter och vetenskapliga samlingar, med dess Sixtinska kapell! Det skall vara öfverväldigande, åtminstone hos dem som ännu ha qvar någon smula af barnets undergifvenhet under påtvetronen, med dess många bländande barnsagor. För oss skeptiska protestanter, som äro nog djerfva att vilja begagna kritikens sonde äfven i kyrkans angelägenheter, kan intrycket, ehuru storartadt, ej vara så undertvingande, som för katoliken. Det torde ej vara ur vägen att här göra början med några korta teckningar af mötets mera framstående storheter, på det läsaren må bli bekant med dessa, hvilka troligen komma att under en tid sysselsätta den eu ropeiska pressen. Pius IX, f. d. gretve Mastai-Feretti, känner läsaren tillräckligt förut, bl. a. at Fredrika lhromers Reseminnen från Den Gamla Verl den, i hvilka hon så gemytligt och troget skildrar sitt möte med den nu 77:årige gubben. Han firar i dag en stor triumt, ty det ekumeniska mötet har af honom ansetts för hans his vigtigaste uppgitt, och han står ju nu i glansen at sin otverstepresterliga makt, omgisven af alla verldens prelater. Äfven kardinal Antonelli är allmänt bekant. IIan är påfvens högra hand och en man med sällsynt kraft oaktadt sitt smidiga sätt. Han anses som en af de ilrigaste torsåktarne af den kyrkliga absolutismens ider. I afseende härpå står vid hans sida msgr Nardi, hvilken under läng tid sjelf icke försmått att uppträda på det publicistiska området såsom försvarare af de i syllabus innehällna grundsatser, i det han skrifvit romerska korrespondenser i denna anda till en i Venedig utkommande politisk tidskrift. Det säges, :tt i honom koncentrerar sig en del af den nära förbindelse, som man från Rom underhåller med jesuiterordens söner i alla verldens länder, och de anklagelser, hvilka särskilt från Prankrike affärdas till Rom af den blinde grefven Sågur mot det franska presterskapets liberala och gallikanska tendenser (pater Hyacinthe etc.), gå till det mesta genom hans händer. Deremot representeras det mera liberala elementet i kardinalkollegiet af en tysk, den år 1823 tödde kardinal IIOhenlohe. Kardinalen, som gjort en jemförelsevis snabb carricre, förnekar alls icke sina i afseende på den kyrkliga absolutismen föga gynnsamma äsigter, och man kan förutse, att han på mötet skall komma att uppträda såsom en af ledarne för det parti, som tänker försvara det biskopliga elementets inom kyrkan oberoende