Göteborgsposten – 9 december 1869, sida 1

——— —— A CACAOAMAMAACO —I——— hela sitt hjerta hänger fast vid on ny leksak, svarade läkaren föraktligt. Ni beklagar er för att det går långsamt och dock ser ni den ena rörelsen efter den andra utförd på brickan — och utförd med framgång. För en månad sedan trodde ni ej på möjligheten af en återförsoning mellan er onkel och er, men nu har dock försoningen åvägabragts. För fjorton dagar sedan skulle ni ha skrattat vid tanken på att jag såsom inbjuden gäst skulle befinna mig här å Raynham; men likväl är jag här. Tror ni att det fordrats tålamod för att ha hunnit så långt i vår plan? Tror ni att jag af en händelse befann mig på Thorpe Hill dender eftermiddagen? — Och ni hoppas att ert besök hir skall gagna till något? vist behandlad. Dender idden om orättvisa skall ej förqväfvas i er onkels sinne. Jag har mina planer, Reginald, och ni behöfver endast vara tålig och lita på mig. — Men hvarföre vill ri ej säga mig beskaffenheten af era planer? — Emedan de ännu endast äro till hälften bestämda. Jag torde snart kunna tala mera öppet med er. Ser vi deder två gestalterna som promenera derborta på terrassen? — Ja, jag ser dem — min onkel och hans husfru, svarade Reginald med en otålig ätbörd. — De äro mycket lyckliga, eller hur? Det är en sullkomligt arkadisk tafla. Jag ber er, betrakta den allvarsamt, ————— a — Jag hoppas att det skall gagna till mycket. Jag har redan framkastat några vinkar om att ni blifvit orätt