Göteborgsposten – 9 december 1869, sida 1

tacksamhet — jag begär en rund summa goda penningarEr onkols förmögenhet, om ni får tråtredjedelar et don-, skall vara värd tretiotusen pund om året, och för en sådan förmögenhet kan ni godt komma ut med att betal 9 mig tjugotusen pund inom två år efter ert tillträde till arfvet. — Tjugotusen! — Ja, om ni tycker summan är för stor, skola vi ej mera tala derom. Det är ett mycket svårt företag och jag har ej stor lust att inlåta mig deri. — Min bäste Victor, ni gör mig helt förvirrad. Jag kan ej förmå mig att tro det ni lyckas åvägabringa mitt återinsättande på min fordna plats i min onkels testamente; men om ni förmår det, skola de tjugotusen punden tillhöra er. — Godt ! svarade läkaren kallt. Jag måste ha svart på hvitt derpå. Ni skall lemna mig två förbindelser, den ena på tiotusen, betalbar ett år härefter — den andra på samma summa, betalbar om två år. — Men om jag ej tillträder förmögenheten — och inom den tiden skall jig sannolikt ej tillträda den; min onkels helsa är lika god — — änk ej på er onkels lif. Jag skall gifva er rättighet att annullera dessa förbindelser om ni ej tiliträder RLäynham. Här är stämpladt papper. Skrif förbindelserna och underteckna dem så ha vi saken klar. — Ni är försedd med stämpelpapper? — Ja, jag är en affärsman likaväl som en vetenskapsman.