Göteborgsposten – 8 december 1869, sida 1

VII. Raynham Castle var uppfyldt af en mängd gäster. Baroneten var stolt öfver att samla gamla vänner och bekanta omkring sig för att kunna visa dem den vackra unga hustru han valt. En man om femtio år som gifter sig med en flicka om nitton är alltid utsatt för skandallystna personers förlöjligande, för obarmhertiga tungors elaka skämt. Sir Oswald Eversleigh visste detta och han ville visa verlden, att han var lycklig — öfvermåttan lycklig — i det val han gjort. Bland dem som kommo till Raynham Uastle denna höst var en bepröfvad vän till sir Oswald, en gammal butter officer, kapten Copplestone, en man som aldrig vunnit befordran i tjensten, men som var känd för att ha på ett värdigt sätt gjort sig förtjent af den utmärkelse som ej kommit honom till del. Denne man stod på broderlig fot med sir Oswald och var den ende som någonsin vågat yttra obehagliga sanningar till baroneten. Han var mycket fattig, men hade aldrig mottagit den ringaste hjelp af sin rike vän. Sir Oswald var honom innerligt tillgifven och skulle med glädje ha öppnat sin börs för honom som för en bror; men han vågade ej såra den rättänkande gamle officerens stolthet I genom att ens antyda det han hyste en sådan önskan. Kapten Copplestone kom till Raynham med den bestämda afsigten att föreställa sin vän dårskapen af det giftermål han ingått. Då han ankom var mottagningsrum