Göteborgsposten – 6 december 1869, sida 2

heten hos denna flicka från gatan som hans onkel gjort till sin hustru. Sir Oswald välkomnade sin nevö på det hjertligaste sätt. Han var lycklig och i sin lycka kunde han ej hysa någon ovänlig känsla mot den adopterade son som en gång varit så dyrbar för hans hjerta. Men fastän han varit beredvillig att öppna sina armar för den ångerfulle slösaren, så hade hans afsigter med hänseende till dispositionen af hans förmögenhet ej undergått någon förändring. Han hade efter lugn och fri öfverläggning fattat sitt beslut, och han hade för afsigt att fasthålla vid detta beslut. Baroneten sade sin nevö detta öppet under det första förtroliga samtal de hade med hvarandra efter den unge mannens ankomst till Raynham. — Ni torde ense mig vura hård och sträng, sade han allvarligt; men det beslut jag tillkännagaf för eri London blef fattadt efter mogen pröfning. Jag tror att jag handlat till det bästa. Jag tror att min öfverdrifna efterlåtenhet har varit er olycka, Reginald, och att ni skulle blifvit en bättre man om ni varit mera strängt hållen. Sedan ni lomnade armåen har jag ej hört talas om flera dårskaper af er, och jag litar på att ni slutligen kommit in på en bättre väg och skiljt er från alla farliga bekantskaper. Men ni måste välja ett nytt lefnadsyrke. Ni får ej lefva ett sysslolöst lif på den ringa inkomst ni har af mig Med detta årsunderhåll hade jag endast för afsigt att rädda er från fattigdom, att det skulle vara en tillräcklig summa för er att lefva på var ej min mening. Ni måste välje