Göteborgsposten – 6 december 1869, sida 2

personer göra en hemlighet af hvad deras testamenten innehålla. Jag önskar att bestämmelserna i mitt testamente skola vara kända af alla, som äro deri intresserade. — Jag önskor ej några upplysningar, sir, mumlade Reginald som kände på sig att hans onkels ord ej bådade något godt för honom sjelf. — Mitt testamente har blifvit upprättadt efter mitt giftermål, fortfor sir Owald utan att lägga märke till sin nevös afbrott; ifall något föregående testamente funnits, skulle det ha upphäfts genom denna händelse. Två tredjedelar — mera än två tredjedelar — af min förmögenhet ha blifvit lemnade till min hustru, som skall bli en mycket rik qvinna då jag gått bort. Skulle hon ha en son, komma landtegendomarne naturligtvis att öfvergå till honom; men i hvarje fall skall lady Eversleigh bli ogarinna af en stor förmögenhet. Jag lemnar femtusen pund om året till hvardera af mina nevöer. Hvad er beträlkar, Reginald, skall ni kanhända anse er lida en bitter orättvisa; men ni måste crinra er att ni varit er egen fiende. Det ärliga underhåll af tvåhundra pund om året, räntan af en liten egendom benämnd Morton Grange i Lincolnshire. Ni har sålunda en anspråkslös bergning att hoppas på och det beror på er sjelf att vinna rikedom och utmärkelse genom utvecklingen af era talanger. Blekheten i Reginald Eversleighs ansigte var det enda som gaf tillkänna det raseri som kokade inom honom, då han från onkelns läppar mottog dessa ovälkomna meddelanden. Lyckligtvis för den unge mannen, gaf sir Oswald ej akt på hans ansigte, ty detta ögonblick syntes lady