Göteborgsposten – 6 december 1869, sida 2

en ny lefnadsbana nu, Reginald, och hvilken den ån må bli skall jag lemna er någon hjelp till att göra mödan mindre tung. Er kusin, Douglas Dale, studerar lagfarenheten — skulle ej det yrket anstå er? — Jag är i era händer, sir, och är färdig lyda er i allt. — Nåväl, tänk öfver hvad jag sagt, och om ni beslutar er för att inträda som student i Temple, skall jag bisträcka er med alla nödvändiga medel. — Min bäste onkel, ni är alltför god. — Jag önskar tjena er såvidt jag kan utan att skada andras intressen, Och nu, Reginald, skola vi ej tala mer om det förflutra. Hvad tycker ni om min hustru? — Hon är den skönaste qvinna jog någonsin skådat. — oOch hon är lika god och trofast som hon är skön — en dyrbar perla, Reginald. Jag tackar försynen som gifvit mig en sådan skatt. — och denna skatt skall utan tvifvel bli egarinna af Raynham Castle, tänkte den unge mannen med bitterhet. Sir Oswald yttrade genast, liksom till svar på sin nevös tankar: — Eftersom jag hittills talat Ö pet med er, Reginald, kan jag gerna säga er litet mera. Jag är i den ålder som några kalla lifvets bästa ålder och jag känner mig ha min fulla styrka i behåll. Men döden kommer ofta plötsligt på personer, hvilkas lif tyckas lika löftesrika som mitt nu tyckes mig vara. Jag önskar att ingen möjligen må hysa förhoppningar rörande dispositionen af min förmögenhet, hvilka han vid min död skulle finna gäckade. Andra