Göteborgsposten – 4 december 1869, sida 2

.0o0UB—n: 232 nn nn Frän Utlandet. Så flau, som den politiska nyhetsmarknaden för ögonblicket är, ha vi sällan sett den. Ställningen är afvaktandet. Hvad skall tolja i Paris? IIvad skall ske i Rom? Deua äro de frågor man gör sig och i afseende på hvilka man väntar svar af tiden. Af det officiela programmet för ekumeniska mötets öppnande i Rom känner man ännu endast, att mötets fäder skola samlas om Onsdag kl. 7 på törmiddagen i öfra atrium af vaeikanens basilika, der påfven håller sitt högtidliga intåg kl. half 9. Derefter begifva sig alla under afsjungande af Veni Creator ned i kyrkans lägre atrium. Härpå taga de plats i mötets samlingssal. Kardinal Patrizzi, såsom kardinalens dekanus, firar nu messan, vid hvars slut kardinal Passaralli, erkebiskop af Ikonium in partibus, håller öppningstalet. Alla fäderna framträda derefter en och en inför den påfliga tronen och kasta sig i stoftet för påfven, som utdelar den apostoliska välsignelsen till de församlade. Msgr Fessler, mötets sekreterare, uppläser öppningsdekretet, angående hvilket sedan omröstas i ett hemligt möte. Härefter förklarar påfven mötet vara öppnadt. Under processionen ringes i alla Roms klochor och salut dånar från alla Engelsburgs kanoner. De under ryska väldet stående polska biskoparne ha ej tåtvt tillåtelse att bevista mötet. Polen skall således äfven denna gång vara ett undantag från den öfriga civiliserade verlden, i hvilken man ingenstädes lagt några svårighet i vägen för biskoparne, huru litet man än finner sig vara ense med mötets atsedda ändamål. Från Frankrike skrifves, att ifvern efter att få bevista kamrarnes öppnande var i är större än vanligt. Redan fyra dagar förut hade så många ansökningar inkommit, att blott en ringa del deraf kunde beviljas. Då för odens asläggande, vid öppningstillfället, Rocheforts namn uppropades, svarade först ett sorl af ovilja, hvilket dock snart upplöste sig i Åallmän munterhet. Alla skrattade, kejsaren skrattade sjelf med. Ingen visste egentliven hvarlör, men skrattet var smittosamt, och slutligen gaf de närvarandes stämning sig luft, i det de på ett demonstrativt sätt utbrusto: lefve kejsaren! Kochefort bevistade dock sammanträdet i dess början, sastän han aflägsnade sig före edens afläggande. Raspail har, som bekant, fordrat ministårens törsättande i anklagelsetillstånd, för mord på oskyldiga personer. Hertig Ernst af Coburg-Gotha, bekant genom den roll han förut spelat som agitator för den tyska enhetsidden, som förman för de tyska skyttarne, som deltagare i det tyska fälttåget 1849 m. m, skall ligga så sarligt sjuk, att man hyser allvarlig fruktan för hans lif. Hertigen är 51 år gammal och barnlös. Till sin tronarfvinge har han, som bekant, utsett sin nevö, drottning Victorias andre son, prins Alfred af England. I Bayern jublar man öfver att det preussiskt sinnade partiet dukat under i valen. Man vill i Wien veta, att general Auersperg blifvit afsatt från sitt öfverbefäl i Dalmatien. Den truppstyrka, som stod till hans förfogande, utgjorde c:a 8,000 man; af dessa ligga ungefär 1,000 på lasaretterna i följd af falttägets utomordentliga ansträngningar. En general Rodich har utsetts till Auerspergs efterföljare och operationerna skola åter böria till våren med en styrka om 20,000 man. I tidningar från Spanien läses: Regeringen har erhållit ett telegram från Florens, enl. hvilket konungen af Italien förklarar, att han vill göra allt i sin ställning som konung och familjehufvud, för att förmå hertigen at Genua att emottaga Spaniens krona och undanrödja modrens, hertiginnan af Genua, motstånd mot detta förslag.