Göteborgsposten – 4 december 1869, sida 1

sn ålsklings namn 1 guld Och SURe , 7e knä för henne då hon framstått i huslighetens krets, omhvärfd af sina barn och med sin lott tillfreds, strött rosor för hennes fötter då hon -som brud gömt sitt rodnande anlete vid sin lycklige makes bröst, de ha firat henne som skaldinna, som sångerska, som skådespelerska, som föreståndarinna vid Seminarium för bildande af amåskolelärarinnor, som dansös, konstberiderska och skridskodrottning, som dame du comptoir, telegrafist och kåsös (ty sådana finnas, vide: Stockholms-Posten för i somras, i hvars N:o 112 en dylik älskvärd brefskrifverska (Stockholmska naturligtvis!) finner Göteborg med allt hvad deruti är, och damerna isynnerhet!, knappt värdt en pris snus mot — en åsna vid Partilled!!!), kort sagdt, qvinnan har blifvit bekransad, beprisad, belyst från alla möjliga och omöjliga häll och kanter, det finnes icke en enda yttring af hennes verksamhet som icke funnit en loftalare och ändå — skulle man tro det? — äro vi i dag i tillfälle att tända rökelse till hennes ära, för qvinnan i en splitterny uppenbarelse nemligen som — pa: tent-uttagerska. Det är en dotter af Nya Verlden, af det fria, bullersamma, humbugsproducerande Amerika, som här tagit ut ett jättesteg sramför alla sina medsystrar. Här i Sverige kan en beskedlig sig sjelf försörjande fru på sin höjd falla på den ideen att ta ut patent på en ny metod att måla på siden eller att göra ar beten af svamp, hår och nätver eller en in geniös ingenue fundera ut en ny modell till -snörlif utan ben eller aattkappor att knäppa igen på ryggen, men den amerikanska missen har blickat mot ett högre mål, hon har inventerat Åen hårnål, som tillika kan begagnas som schalnål, pappersknif, tandpetare (0!), nagelrensare (ih ), örslef (tvi!), signet, lansett o. 8. v. Hur nätt, hur snyggt, hur propert! Hvilket geni i kjortel, hvilket kolossalt mäissförstånd om qvinnang uppgift här i lifvet! Ehret die Frauen! Sie flechten und weben Himmlische Rosen Ins irdiscks Leben! Skola vi väl våga att äfven tillskrifva ett qvinligt ingenium uppfinningen af en ny maträtt, som i Lördags figurerade främst på matsedeln å en af stadens restaurationer, en rätt med det smakfulla namnet: Soppa å la chinjong! Det vore åtminstone fullkomligt i kostymen. Nästa gång få vi väl höra talas om en liten aptitlig mellanrätt: Omelette aux gregarins, till exempel! Men för sådana Åhimmelska rosor i vårt jordiska (mat) lif få vi männer ödmjukligen betacka oss! Ett sorgligt, men nu tyvärr obestridligt faktum ha vi idag att inregistrera bland veckans händelser: Italienska operan i Göteborg är icke mer! Då operarepresentationerna på sista tiden, i följd af den pågående kalas säsongen, hr Salamonskys alltuppslukande cirkus och diverse andra orsaker varit till den grad klent besökta, att de i stället för att gifva någon, om också ringa vinst istället medfört bestämd förlust, har sällskapet, hvars medlemmar jemväl hyst en lätt begriplig fruktan för att invan kort möjligen frysa inne i det kalla Norden, upplösts och åtskilliga deribland, såsom hr och fru Coy, m:ll Carracciolo samt hrr Guadagnini och Castelli ha, då detta skrifves, redan afrest häritrån. Tisdagens representation af Faust var sålunda den sista yttringen af ett operalif, som vi uppriktigt önska kunde ba räckt ännu mycket länge. Ty det kan tagas för afgjordt att nu en rundlig tid kommer att förlöpa innan någon vågar sig på försöket att här upprätta en opera, åtminstone en i så många hänseenden fullt tillfredsställande som den nu tyvärr afsomnade. Det dramatiska sällskapet uppehåller sig deremot i publikens bevågenhet och thetta med rätta. De senaste nyheterna, Andra ungdomen och Herr Dardanell och hans upptåg på landet eller tåg uppåt landetsom en person häromdagen i hastigheten kom att uttrycka sig, äro gamla bekanta för vår publik, men återses med nöje. I det förstnämnda stycket utmärka sig isynnerhet fru Boström och hr Ahlström för ett vårdadt och väl nyanseradt spel, hvaremot hr Åhmans per: sonlighet synes oss icke fullt lämpligt för den karakter han hade att framställa. I den sista pjesen är det fru Wagner och hr Petterson som isynnerhet hålla publiken vid godt lynne. Den förras Agapetus är en mycket rolig typ af en dum, bortskämd pojkslyngel och den sistnämndes bonhommie och trefliga embonpoint påminna lifligt om hans store föregångare i denna roll. M:ll Andersson lyekas äfven bra i Doras roll och hrr Boström och Ilolmgvist äro hvar på sitt håll ganska lustiga. Ehuru ej obetydligt föråldradt tör vår tid torde dock stycket, tack vare dess goda utförande, ännu någon tid kunna hålla sig uppe på repertoiren. Bland nyheter som snart äro att förvänta nämnas, utom Post-Johuny, hvilken torde komma upp redan i nästa vecka, ett nytt 5:akts stycke Kapten Gars, original af hr Ludvig Josephson och behandlande en episod ur konung Gustaf II Adolfs lif. Tvenne vintrar ha redan lagt sitt hvita bårtäcke öfver den grafkulle der Ernst Björcks jordiska omholje hvilar. Hans ande har i dessa dagar talat sitt rena, ädla språk till oss i den diktsamling hvilken för så mången varit den bästa af alla julgåfvor. Bilden om — SS — — Sa — DD —