Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 3

Den nya verlden undertrycker slafveriet, Ryssland befriar de lisegna. England låter Irland vedersaras rättvisa. Medelhafvets bäcken tyckes erinra sig sin forna glans och af mötet mellan den katolska kristenhetens samtliga biskopar i Rom bör man blott vänta ett vishetens och fi rsoningens verk: Vetenskapens framsteg föra folken närmare hvarandra; under det Amerika sammanbinder Stilla och Åtlantiska Ilafvet genom en tusen mil ång jernbana, förena sig kapital och intelligens öfverallt, för att bringa de atlägsnaste verldsdelar i beröring med hvarandra genom den elektriska föreningslänken. Frankrike och Italien skola genom en alptunnel räcka hvarandra handen. Medelhafvets och Röda hafvets vatten blandas redan genom Suez-kanalen. Hela Europa har i Egypten låtit sig representeras vid invigningen af detta Jättelika företag, och att kejsarinnan icke idag bevistar kamrarnes öppnende kommer sig deraf, att jag önskade, det hennes närvaro i ett land, der vi fordom förvärfvade ära åt våra vapen, skulle bära vittne om Frankrikes sympati för ett verk, för hvilket vi ha att tacka en fransmans ståndaktighet och anda. I stån nu i begrepp att åter upptaga den genom senatskonsultansinlemnande afbrutna urtima sessionen. Efter det valen pröfvats skall den ordinarie sesStonen genast börja. Den skall, jag tviflar ej derpå, framkalla lyckliga resultater, De närmare förenade stora statskorporationerna skola enas om att lojalt tillämpa de sista ändringarne i författningen. Landets mera medelbara deltagande i sina egna angelägonheter skall vara en ny styrka för kejsardömet. Församlingarne ha härefter större ansvar, må de använda det till gagn för nationens storhet och välgång; må de olika meningsskiftningarne utplånas, när det allmänna intresset så kräfver, och må kamrarne genom sin insigt och sin fosterlandskärlek bevisa kamrarne, att Frankrike är, utan att återfalla i beklagliga excesser, i stånd att bära de fria institutioner, som äro de civiliserade ländernas ära. Det är ett kraftigt tal, det kan ej nekas, och underligt är ej, att den stora allmänheten upptagit detsamma med bitall, emedan det befriar den från ovisshetens börda. Man synes tillochmed just i denna omständighet ha sett en glädjande motvigt mot de i grunden ej långt gåeede löften, som goras i detsamma, hvilket återigen, såsom vi förut sagt, har sin sannolika anledning deri, att ett snart ministerskifte är nära förestående och att kejsaren ej vill dessförinnan binda sina och dettas händer. Häromdagen hölls ett sammanträde mellan 165 deputerade, under ordlörandeskap af Daru. Denne höll ett tal, hvars grundtanke var, att kejsardömet och friheten böra upprätthållas. Samma tanke utvecklade Sagris: Kejsardömet och friheten äro s.nsemel an solidariska och skola ömsesidigt upprätthålla hvarandra. Den åsigten, att man borde genast interpellera ministören och uphställa kabinettsfräågan försvarades af Andelarre, Keller och Latour-Dumoulin, men bekämpades at Ollivier och Segris. Den förre föreslog, att man först efter det valen blifvit pröfvade skulle inkomma med en interpellation. Detta förslag antogs med 102 röster mot 23. I England sysselsatter man sig alltJemt med, att man i Tipperary på Irland valt till medlem af underhuset en senisk straslängeNu berättas det, att ätven för en annan plats på Irland uppställes som parlamentskandidat en senisk fånge, neml. Thomas Clarke Luby, redaktör af det i Sept. 1868 indragna bladet The Irish People. Han sitter dömd till 20 års tvångsarbete.