Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 2

form. Alla tillbehören till en kemists laboratorium voro här synliga. Reginald Evoersteigh fick här skåda pannor, distilleringshattar, retorter, med ett ord alla de sällsamma apparater som tillhöra denna vetenskap, hvilken alltid syns mörk och hemlighetsfull för den oinvigde. Gisten såg sig omkring med yttersta förvåning. — Min käre Victor, sade han, ert rum ser ut som det skulle tillhöra någon alkemist under medeltiden — en af det slags folket som man brukade bränna som trollkarlar. — Jag omfattar min vetenskap med entusiasm, svarade läkaren. Riginald Eversleighs blickar vandrade rundt omkring rummet. Plötsligt stannade de på något föremål på ett bord nära eldstaden. Carrington märkte riktningen af hans blick och med en hastig rörelse, mycket ovanlig hos honom, släppte han sin näsduk öfver föremålet. Denna rörelse, ehuru snabb den var, kom för sent, ty Reginald Eversleigh hade uppfattat arten af det föremål hvilket läkaren önskade dölja för honom. Det var en metallmask med glasögon. — Åh, ni bär mask då ni är i arbete, Carrington? sade Eversleigh. Det ser ut som om ni fuskade litet i att tillreda gifter. — Hälften af de agenser som användas i kemien utgöres af gifter, svarade Victor kallt. — Jag hoppas att atmosferen i detta rum ej är furlig nu?