Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 2

tll understeg egendomens salupria. Hela önesumman tog han i Riksgäldskontorets obligationer. Trakten der han hade bott under hela sin lefnad var för honom så kär att han icke ville lemna den, och för att ernå denna önskan nödgades han, lemnande en syperb våning påj nio rum, nöja sig med en liten våning på tre rum, belägen midt för hans gamla, kära bostad. Under loppet af många år hade ett stort antal fattiga personer på vissa dagar i hvarje vecka fått hemta väl lagad mat jemte bröd i Hebbes kök; men då han nödsakades lemna den större boningslägenheten och matlagningen i den mindre mötte svårigheter, så uppgjorde han med en aktningsvärd enkefru, som öfvertog enahanda matlagningsbestyr, och matutdelningen tortsattes derefter på gamla sättet. Sjelf kontrollerade han ganska noga att maten var af god beskaffenhet. Den utgift han derföre vidkändes uppgick vanligen till 3 å 400 rdr i hvarje månad. Han var en varm vän at musik och litteratur. Musikaliska akademien förärade han flera dyrbara verk och vid dess examina lemnade han alltid bidrag till premienidelningarne. Af den svenska bokpressens bästa alster köpte han alltid två exemplar, af hvilka det ena, vackert inbundet, var atsedt för det stora biblioteket på Tynnelsö, hvilken egendom han äfven innehade såsom fideikommissarie. Hans egendomligt välvilliga karakter framträder åskådligt i följande episod: En af mina nära bekanta fick för några år sedan uppdrag af en forskare i vår äldre historia att taga afskrift af en del gamla handlingar som förvarades på Tynnelsö och som antagligen Hebbe icke ville utläna. Framställningen gjordes om tillåtelse att afskrifva handlingarne och samtycke dertill erhölls af Hebbe, som endast begärde att han i god tid skulle tå veta dagen för det tillämnade besöket, så att han kunde gifva order om handlingarnes villgänglighet; ty då kunde ej H. möta der, emedan han endast på vissa bestämda tider vistades der. Dag utsattes och den ångbåt uppgass med hvilken P. — så hette den der afskrifvaren — skulle resa. Då skall en roddbåt komma och hemta E(C, sade H. En mycket stor och gammalmodig, men väl underhållen båt, rodd af tyra man, afhemtade P. ganska riktigt. Försedd med rekommendationsbref till arrendatorn ernade P. hos honom begära gästfrihet. Men en gammal trotjenare, som mötte vid landningsbryggan och mottog l, meddelade, att sekteren uttryckligen befallt att den resande skulle vara hans gäst. P. infördes i en vacker, men mycket gammalmodigt möblerad våning, der allt vittnade om den strängaste ordning. En delikat middag serverades och trotjenaren meddelade att sekteren sjelf uppgjort matsedeln för alla måltiderna. Alla de handlingar, som antagligen voro af intresse, hade blifvit framlagda i ett af rummen och skrifsaker voro der omsorgsfullt ordnade. Afskrifningsarbetet upptog några dagar, och då P. vid sin afresa ville lemna den gamle trotjenaren en liten penningegåfva, så vägrade han mottaga den, emedan sekteren strängt förbjudit honom att taga emot några drickspyenningar. Den anspråkslöse mannens begrafning var, enligt hans uttryckliga begäran, ytterst enkel. Icke i Storkyrkan, utan i dess grafkor skulle jordfästningen förrättas; den gamla likvagnen skulle begagnas och endast hans allra närmaste slägtingar i en vagn följa hans stott till gratven. Men utanför grafkoret hade många hundra tattiga samlats, som under bittra tårar å-ågo sin välgörares likfärd. Goran.