Göteborgsposten – 2 december 1869, sida 3

MIA LII 11I6uDU1( ÅILIIVYLITI GDPIOLU. 1INItKASLLI7 Öo0111 1144 middagstiden satte sig i rörelse från Haton Square, var utomordentligt stort. Först kom den med 4 svarta hästar forspända likvagnen följd af 5 sorgvagnar och en file af ckipager, hvaribland märktes drottning Victorias, prinsen af Wales lordmayorns, sherislkens, undersherifkens, amerikanske ministerns, 0. 8 v. Såväl vid Eaton Square, som vid alla de gator, som tåget passerade voro alla butiker stängda och detsamma var förhållandet i Buckingham-palat set. Straxt före Peabodys afresa till Amerika 1566 hade drottningen utbedt sig hans personliga besök så fort han äterkomme till England. Ehuru sjuk underrättade dock P eabody, då han i höst återvände, drottningen om sin återkomst och det beslöts att så fort han tillfrisknat han skulle aflägga sitt besök utan några slags ceremonier. Men döden inbjöd honom till en annan visit och då drottningen ämnade att, tvärtemot all etikett, sjelf göra ett besök hos den ädle menniskovännen, var det redan för sent. F ån Amerika telegrvaferades begrafningsdagen att samtidigt med jordfästningen i Loudon skulle sorgedemonstrationer och kyrkliga sorgefester hållas i Boston, Baltimore, Danvers och andra amerikanska städer. Det är alldeles gifvet att den allmänna uppmärk samheten i London en längre tid vändt g omkring Peabody, hans lefnad, död och begrafning. När en man blifvit så utmärkt bland sina samtida som han, vill naturligtvis hvar och en veta någonting om honom, men det är dock ganska karakteristiskt för engelsmännens uppskattning af store män, att han först blet riktigt stor i mängdens ögon, då han afslagit åtskilliga utmärkelser, som drottningen erbjöd honom och endast utbad sig hennes porträtt. Man visste redan da, att han bortskänkt millioner till bostäder åt de fattiga, men vålgörenheten är så stor i England, att en million mer eller mindre till ett välgörande ändamål icke gör synnerligt intryck och man blef först rätt frapperad af hans storhet, då man fick veta att drottningen egenhändigt skrifvit honom till och önskat att besöka honom. Nu öppnades på en gång alla nysikenhetens slussar och der fanns ingen aldrig så obetydlig omständighet rörande Peabodys personlighet, som man icke önskade få närmare reda på. Se här hvad man bl. a. ytterligare berättar om denne märklige man, som, medan han ännu lefde, gaf bort millioner och gaf bort dem på ett sådant sätt, att många generationer skola välsigna hans minne. Peabody lade grunden till sin oerhörda förmögenhet genom konsignationer af stora varupartier och fartygslaster från sina landsmän. Då han etablerade sig i London medförde han från Amerika ingen särdeles stor förmögenhet, men deremot det bästa namn för att vara en samvetsgrann och duglig affärsman. Ilan erhöll alltfler och tler affarsuppdrag från de stora skeppsredarne i Newyork och andra amerikanska städer, men då man känner värdet at hela skeppslaster bomull, tobak, fläsk m. m. dyl. och vet att Peabody under åratal dagligen mottog sidana laster, som han afyttrade för sina amerikanska affärsvänner, så förstår man lätt hvilka summor han skulle förtjena i ren provision och så godt som utan någon risk. Först sedan han genom denna inbringande affär samlat en stor förmögenhet, var det som han utvidgade sina operationer, tog del i statslån o. s. v. Hela sitt lif igenom iakttog han, hvad hans egen person angick, den största måttlighet i lefnadsvanor och under de första 10 åren af sitt vistande i London lefde han icke upp öfver 10,000 rdi sv. om året och detta ehuru han redan då var millionar. De knappa lefnadsvilkor, hvari han uppvuxit i Amerika, hade tidigt vant honom vid sträng ekonomi i sina personliga utgifter och han var en tid böjd för att öfverföra denna ekonomi på sin omgifning. Sålunda var hans kontorspersonal ingalunda slänsande aflönad och det kostade understundom på honom att skänka penningar åt behöfvande, då han icke kunde förvissa sig om att penningarne blefvo väl använda. En af orsakerna till den mer än furstliga gifmildhet han utvecklat med afseende på upprättandet af skolor och uppfostringsanstalter i Nordamerika kan helt säkert sökas deri, att han sjelf i sin ungdom i hög grad kännt behof af undervisning, då han redan i sitt 11:te år måste lemna skolan för att förtjena sig sitt bröd. Det motto han sände till det at honom stiftade läroverket i Danvers var också: Uppfostran är en skuld, som nutiden har till kommande generationer. Hans stränga, affärsr siga ordentlighet visade sig en gång, då han till ett engelsk jernvägsbolag inlemnade klagomål öfver att en konduktör bedragit honom på 1 shilling. lcke för min förlust af shillingen, yttrade han, men derföre att mannen säkert förut bedragit och sedermera skulle kommit att bedraga en hop godtrogna menniskor. Den bedräglige konduktören fick också genast sitt afsked. Peabodys bref och andra skriftliga uppsatser utmärkte sig för en sällsynt klarhet och korthet. Det öfverensstämmer väl med hans karakter, att han efter kriget i Nordamerika använde allt sitt inflytande hos de ledande männen för att förhindra dem att reducera statsskulden med ett penndrag. Han har aldrig varit gift, men efterlemnar en syster, till hvars barn han testamenterat betydliga summor. För 25 år sedan förälskade han sis i en amerikanska, som var på besök i London och hon gat sitt samtycke till förbindelsen. Kort derpa ertor han emellertid, att hon var förlofvad med en annan, och då bröt han genast förbindelsen. I det dagliga umgänget var Peabody en angenäm man, så fort endast dagens arbete var slut, och isynnerhet var han underhållande och munter vid middagsbordet. Efter måltiden spelade ban gerna damm och om aftonen satte han stort värde på ett parti whist,som han spelade med all den öfverlagsenhet, som en flerärig öfning ger och dervid han icke underlät att eftertryckligt skrubba upp den olycklige medspelare, som gjorde sig skyldig till något fel. Under sista åren af sitt lit mottog han dagligen bref i hundradetal. som han aldrig läste, utan som öppnades och besvarades af en sekreterare. I politiken var Peabody konservativ. Den graf, hvari hans dödliga qvarlefvor skola hvila, har han sjelf utsett åt sig på en stilla kyrkogård, i närheten af hans födelseort, Danvers. ——— —— ——