Göteborgsposten – 2 december 1869, sida 2

passande för en verldsdam att lägga denna känsla i dagen, gjorde hon sitt bästa för att undertrycka alla tecken deraf. Sir Oswald sade henne att, som miss Milford var en faderoch moderlös flicka och hon ej egde någon nära anförvandt, skulle han önska taga henne direkte från Boklunden till den kyrka i hvilken hon skulie vigas till hans hustru, hvarjemte han bad miss Beaumont biträda honom vid anordningen af bröllopet. Miss Beaumont hade under sin fernissa ef öfverdrifven artighet ett godt hjerta och tyckte att det skulle bli rätt angenämt biträda vid ett så fashionabelt bröllop. Denna affär, rätt ordnad, borde förläna henne en viss vigt och hon skulle framdeles kunna tala om min elev lady Eversleigh, eller Åden söta miss Milford, som sedan blöt gift med den rike baroneten, sir Oswald Eversleigh. Sir Oswald önskade att bröllopet snart skulle firas, och Honoria, van att lyda honom i allt, satte sig icke emot hans önskan i deuna hans lifs vändpunkt. Sir Oswald lemnade ännu en gång penningar för Honorias garderob och miss Beaumont srällde af högmod vid tanken på det sken af storhet utgifvandet af en ansenlig penningsumma skulle förläna henne i vissa butiker, hvarest hon brukade göra inköp för eleverna, och der hon redan ansågs som cu betydande person. Det var ferier i pensionen och nästan alla eleverna voro frånvarande. Miss Beaumout kunde derföre egaa de kommande fjorton dagarne åt det kira bestyret af uppköp i bodarne. (Farto Y