jan och begapas af publiken. Också sade jag till sir Oswald, då han först proponerade att skicka er hit, att det skulle bli nödvändigt halla er framtida bestämmelse hemlig för era pensionskamrater; ty jag försäkrar er, att det finnes mammor och pappor som skulle skynda sig hit midt i natten och utan en minuts betänkande taga sina barn med sig härifrån, om de finge veta att en ung flicka, bestämd att uppträda på italienska operans tiljor, uppfostrades inom dessa väggar. Kortligen, ingenting annat än er egen utmärkta personlighet och sir Oswalds liberala vilkor kunde försona mig med den risk jag löpte genom att mottaga er. Det första året af Honoria Milfords vistelse i ÅBoklunden var till ända och ett annat började. Sir OSwalds besök blefvo allt tätare och tätare. Då berättelserna om hans protegees framsteg voro mer än vanligt entusiastiska, kom vanligtvis kort efter hans besök någon dyrbar gåfva till miss Beaumonts elev — en ring — ett armband — en brosch — alltid af den utsöktaste smak. IlIonoria Milford skulle haft ett hjerta af sten, om hon ej varit tscksam mot en så ädel välgörare. Hon var det äfven, och hon lade sin tacksamhet i dagen för sin frikostige beskyddare. Hennes sköna ansigte strålade af glädje, då hon inträdde i samtalsrummet der han väntade på henne, och om hon också ej med ord uttryckte det nöje hon erfor vid hans korta besök, uttrycktes det lika tydligt i hennes blickar. Det var midsommar och Honoria Milford hade varit ett och ett fjerdedels år i fBaklnnden, Hon hade in