Article Image
101 en van. Det kommer 1 dagen och Clau dio tager åter Hero till sin maka, ehuru han först gifvit ett nytt bevis på sin obeständighet deri, att han tror Hero vara död, men likväl vill gifta sig med den, hennes far i stället erbjuder honom och som är hans verkliga Hero. I denna hufvudhandling har, som sagdt, Shakspeare inslingrat det annorlunda erotiska förhållandet mellan Benedict och Beatrice. Prins Pedro, biträdd af Claudio och Leonato, berätta under ett låtsadt samtal med hvarandra, åhördt i smyg af Benedict, att Beatrice är alldeles förälskad i denne, fastän hon ej vill på något sätt gå in derpå. På samma sätt, under det Beatrice lyssnar, låter Hero och hennes andra sällskapsdame Ursula henne veta, att hon är älskad af Benedict. Det är al en oemotståndlig komisk effekt att se, huru de båda, Benedict och Beatrice, emottaga dessa underrättelser, hvilka ömsesidigt smickra och böja deras sinne för kärleken, mot hvars väl: de de nyss uppreste sig. Denna effekt förhöjes yttermera af det förträffliga spelet, hvil ket utföres med en abandon å båda händer, som ger en friskhet åt det hela, hvilken verkar godt, och särskildt utvecklar m:ll Åberg som Beatrice här en liflighet, parad med skälmskt behag, som intygar denna skådespelerskas aktningsvärda ståndpunkt äfven inom lustspelet. Att kunna på kort tid lemna oss en sådan förtjenstfull Maria Stuart och en sådan Beatrice, det vittnar om en talang och en ovanlig scenisk begålning, som hvarje kritik måste lofordande erkänna. Ett fint drag af Shakspeare är, att han låter Benedict, som förut hånat den förälskade Claudio, derför att denne, sedan han blef kär, fäster så stort afseende vid sin drägt, vu sjelf pynta sig grann och fin. Det är psykologiskt sannt. Benedict lyckades emellertid vinna Beatrices löfte om genkärlek, då han i kyrkan lofvar henne att hämnas den skymf, som Claudio tillfogat Hero. Här har man ett allvarli gare moment af ej obetydligt pathos, hvilket ock erhåller i m:ll Åbergs krattiga spel sit fulla berättigande och en färg, som vederbär ligt höjer hennes karakter som qvinna, mildrande det obehagliga intryck, som Claudii uppförande utöfvar. En annan mildring, hvilken något utjemnar det tvärt mörka hos Don Juan, är de båda rättstjenarnes komiska uppbräädande. Nypon, med verklig vis comica återgifven af hr Boström, är med sina lärda, men bakvändt begagnade fraser, sin öfvers ttareton mot de gripna och sitt sjeskande sqvallermanör hos ståthållaren en verklig typ för likar i verkligheten, hvilka föga förändrats under tidernas längd, om än lagskipningssättet blitvit mindre godtyckligt. Sjeltva Surkart är en typ. Gammal och pjollrig är han en slafvisk beundrare af Nypon, som han också ofta om famnar. Hr Holmqvist återgifver densamme med synnerlig sorgtällighet och sanning, och det är med verklig tillfredsställelse vi säga, att sällan, om någonsin, å vår scen sådant sorgfälligt studium egnats äfven åt skenbart obetydliga biroller, som nu allmänt är fallet. Det hela vinner också ofantligt härpå. Hr Ahlström återgaf vårdadt och med behaglig ledighet Clandios roll. Denne skädespelare frigör sig nu mer och mer från ett konstladt manår och vinner härigenom betydligt. Haus sista prestationer, Hillman i L karen och bär Claudio, ha varit särdeles goda. Det år med verklig tillfredsställelse vi uttala detta erkännande. Fru Boström hade just i den blida Hero en för sitt skaplynne lämplig karaktor att framställa. Också gjorde hon det med en mjukhet och någonting rent, fridfullt i väsendet, som fullt motsvarade den af förf. tänkta karakteren. IIr Schwartz hade i Don Juan eti mycket oangenämt parti att framställa, vi medgilva det; men syntes oss, isynnerhet de första gångerna, gifva den en viss konstlad chargering. Hr Åhman återgaf jemnt och värdigt Leonato, hr Österberg ledigt och lifligt Pedro och alla de andra rollerna, utan undantag, utfördes med lyckligt samspel och sorgsällighet. ej fru IVagner till förglömmandes i ofsjungandet af hennes täcka romans eller hr Strindin som Leonatos bror, både i hans komiska scen å maskeradbalen och i havs utbrott mot prinsen och Claudio. Naturligtvis har den ledande anden stor del i den genom detta förtjenstfulla äårergitvande al Shakspeares lustspel vunna framgången, och är det med fägnad, vi dertör här inregistrera denna hr Josephsons nya fordran på vår erkänsla, för hvad han i detta fall bereder vår härvid ingalunda bortskämda publik. —————— —— Från sflufrndstaden. -Ssllskapet för arbetareföreningandg ha

30 november 1869, sida 2

Thumbnail