——— ej vissare, än att han genast är åter färdig att krossa den han älskar. Uppränningen till denna del af lustspelet är hemtad ur femte sången af Ariostos stora epos Rasande Roland, der Ariodante uttänker mot Ginevra samma streck som i lustspelet don Juan mot Hero, ehuru slutet är i eposet tragiskt. Afundsjuk och hämndlysten låter don Juan en af sitt folk förmå IIeros sällskapsdame Margaretha (m:ll Hammarstrand) att, klädd i Heros drägt, om natten tala kärliga ord med denne väpnare, under det han underrättat Claudio om Heros trolöshet, hvilken denne tror sig bevittna med don Pedro. Upptänd af ursinnig svartsjuka, svag i sitt förtroende och lekboll för sina passioner, skymfar Claudio vid bröllopsaltaret Hero, biträdd at den lika obetänksamme don Pedro. Men tvenne venfaldiga rättstjenare, Surkart (hr Holmqvist) och Nypon (hr Boström), upptäcka bedrägeriet genom väpnarens yppande derat för en vän. Det kommer i dagen och Clau dio tager åter Hero till sin maka, ehuru han först gifvit ett nytt bevis på sin obeständighet deri, att han tror Hero vara död, men likväl vill gifta sig med den, hennes far i stället erbjuder honom och som är hans verkliga Hero.