Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 2

men vi ämna ej låta honom följa sin smak. Vi måste taga saken lugnt och behandla deu med en smula takt. Ni bchöfver mitt råd, förmodar jag, min bäste Reginald? — Ja. Läkaren tilltalade nästan alltid sina vänner vid deras dopnamn, särdeles då dessa vänner voro af högre stånd än han sjelf. Dori låg ett högmod som få fattade. Han hade ett sätt, hvarigenom han lät folk förstå att han i hvarje hänseende ansåg sig som deras jemnlike, i några afseenden som dem öfverlägsen. — Ni behöfver mitt råd. Nåväl då, mitt råd är att ni spelar den ängerfulle slösarens roll. Det är ej någon svår roll att utföra om ni ställer er rätt. Sir Oswald har rådt er att taga traasport till ett linieregemente. I stället för att göra det, skall ni alldeles taga afsked. Det skall se ut som en handling af klokhet och lemna er frihet att spela era kort förståudigt och bålla ögonen på den käre onkeln. — Taga afsked! utropade Regina d. Lemna armåen! Jag har svurit att aldrig göra det. — Men ni skall icke destomindre bli tvungen att göra det. Ert regemente är för dyrt för en man, som endast hur lumpna tråhnndra pund utöfver sin lön. Blott ert ekipage skulle medtaga hela er inkomst; er skräddareräkning kan svårligen betäckas med ytterligare tvåhundra pund; hv.d har ni sedan öfver till handskar, drifväxter, viner, cigarrer? Ni kan ej alltid lefva på kredit; handlande och handtverkare ha en obehaglig vana att kräfva, äfven om räkniogen ej uppgår till mer än hundra pund — a