Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 1

Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. Han hade aldrig frågat sig sjelf, om det kunde ligga inom möjlighetens gräns, att en femtio års gammal man kunde falla offer för den svårbotade feber som kallas kärlek. Han såg på flickans sköna ansigte med en benndran som hsar och en känner för det fulländadt sköna — med artistens eller poetens rena, lugna, vördnadsfulla känslor — och han tänkte aldrig på möjligheten af att den dag ej torde vara långt borta, då han skulle betrakta detta älskliga ansigte med förändrade känslor, med en djupare rörelse. — Följ mig till matsalen, miss Milford, sade han; jag väntade er i dag och har gjort mina anordningar derefter. Ni måste vara hungrig efter er resa och som jag ännu ej frukosterat, hoppas jag ni gör mig sällskap? Honoria samtyckte. Hennes sätt mot sin välgörare var förtjusande, fullt af lugnt behag, vördnadsvärdt utan att vara krypande — det var svarare en dotters än en ) Forts. fr. N:o 275.