Göteborgsposten – 26 november 1869, sida 3

av talienska 5 4, d:o 53: 32. Liverpool s. d. Vid mycket fast marknad omsattes idag 12,000 bal. Bomull. livarjehanda. En skomakarestad. I Lynn i Massachusetts drifves skomakeriyrket i ofant ig skala. Under de första 6 månaderna af innevarande år förfärdigades der icke mindre än 6,868,800 par stöflor och skor, som försändes öfver hela Nordamerika och hvars värde anslås till 40 mill. En dansk Robinson Crusoe. En ung dansk sjöman lemnade i Augusti månad 1857 fäderneslandet med ett amerikanskt fartyg, som gick från Helsingör till Boston; i ett med kaptenen ingånget kontrakt förpligtigade han sig att segla under denne i 6 år, mot att kaptenen lärde honom navigationen och utbildade honom till styrman. Efter 4 års förlopp strandade emellertid fartyget i Vestindien, men lyckligtvis räddades hela besättningen, hvilken derefter sändes till Boston, hvarest fartyget var hemmahörande. IIlans öden under de derpå följande 2:ne åren äro obekanta, men för 6 år sedan gick han med ett fartyg från Newyork till Kalifornien; på ditresan förliste emellertid fartyget, men dansken, kaptenen och 8 matroser räddade sig i en båt. I 24 dagar drefvo de omkring på hafvet utan att se skymt af land och lefde under denna tid uteslutande af skeppsskorpor och vatten. Åndtligen kommo de till en ö, hvarest de gingo i land, men fyra af dem voro så utmattade, att de icke kunde stå på benen. Här lefde dessa 9 menniskor under 6 långa är och närde sig under denna tid af fisk och frukter, hvarpå var rik tillgång. Under dessa 6 år sågo de inga andra menniskor än hvarandra och först efter denna tids förlopp 1y es det dem att preja an ett förbiseglande hvalfiskfångarefartyg, som också skickade en båt i land. Man kan lätt föreställa sig båtbesättningens förvåning, då den fick syn på 9 alldeles nakna menniskor; ty kläderna voro naturligtvis alldeles utslitna. Hvalfiskfångaren tog dem nu ombord och förde dem till Washingtonterritoriet i vestra Nordamerika, derifrån den danske sjömannen dagligen hemväntas. Försvunnen! På en större gård i närheten af Köpenhamn tjenade i somras en 25-årig svensk som dräng. Då d. 1 Nov. kom fick han sin lön för sommaren utbetalt med 74 rdr sv.; af dessa behöll han 24 rdr sjelf och lemnade resten i förvar åt gärdsrättaren, hvarefter han med sin husbondes tilllåtelse begaf sig in till Köpenhamn med vilkor att han ännu samma dag skulle återvända hem igen, på det att två andra af drängarne på gården följande dagen skulle kunna bli fria. På e. m. träffade han emellertid sin husbonde inne i staden och fick at denne tillåtelse att stanna öfver till dagen derpa. men sedan dess är han spårlöst försvunnen. De efterforskningar som gjorts at Köpenhamns polis gifva vid handen, att han tillsammans med en af sina kamrater tillbragt aftonen på åtskilliga utskänkningsställen, att de under tiden än varit goda vänner, än grälat, men slutligen på aftonen åtskiljts i bästa förstånd med hvarandra, hvarefter hans båda ledsagare, hvilka liksom han sjelf ha namn för att vara ordentliga menniskor, vände åter hem till gården, sedan de förgäfves försökt att knacka sig in i deras logis i staden. Svensken stannade qvar och har sedan dess icke låtit höra af sig. Då alla efterspaningar visat sig vara fruktlösa, har man skrifvft. till hans slägtingar i Halland, af hvilka några anländt till Köpenhamn för att anställa vidare efterforskningar. Misslyckad serenad. Man berättar i en fransk tidning följande anekdot från Petersburg med anledning af Adelina Pattis ditkomst: En ung rysk officer skickade den ryktbara sångerskan samma afton hon anlände dit en kärleksglödande epistel — en sannskyldig billet doux — uppfylld af de ö6mmaste poctiska fraser, kort sagdt, en tydlig kärleksförklaring. Icke nöjd med denna första stormning mot la divås hjerta gaf den kärleksdruckne Martis-sonen längre fram på aftonen en serenad utanför det hotell hvarest föremålet för hans ömma låga, den förtjusande markisinnan Patti-Caux, hvilade. Påföljande morgon erhöll serenadgifvaren en biljett af f jande lydelse: Min herre! Tar ni min hustru för Jerichos murar, eftersom ni söker att blåsa bort hennes hjerta för mig med trumpeter. Men — jag förlåter er, ty.... Jag har hatt roligt åt alltsammans. UCaux. Den djupaste artesiska brunn i verlden finnes i S:t Lonis i Förenta Staterna Nordamerika. Den blef fullbordad 1854 och är 2199 fot djup, medan den i Grenoble endast är 1792 fot djup. Vattentillgangen var emellertid icke riklig och sjelfva vattnet illasmakande och svafvelaktigt, hvarföre kommunalstyrelsen år 1865 beslutade att borra en ny brunn och söka vattnet på ett djup at 3000 fot. Börrningsarbetena började, men då man hade kommit på 3000 fots djup utan att stöta på någon källåder, afbröto de sitt arbete. Så f någon tid ända tills stadens styrelse kom i andra händer, men då beordrades entreprenören för stadens oftentliga byggnadsföretag, m:r Atkinson, att fortsätta Dorrningarne med det äkta amerikanska tilllägget datt han skulle borra på, om han så skulle borra igenom jordklotet från den ena ändan till den andra. M:r Atkinson började borra, men påträffade intet vatten utan i stället ett granitlag, som är så svårt att komma igenom, att arbetet endast framskrider 2 å 3 tum dagligen, under det att omkostnaderna nu ha stigit till 1,600 dollars i månaden. innevånarne i S:t Louis ha emellertid icke tappat modet; de äro nog så stolta öfver sin torra brunn, som i Juli detta år hade ett djup 3852 fot. — —— REAR RANE RE iii. Ö