Teater. Mycket väsen för ingenting. Lustspel i 5 akter at William Shakspeare. I. Det var på slutet af femtonhundratalet. I England rädde då ett rörligt sceaskt lif, motsvarande de lidelser, som då, isynnerhet visande sig i en kraftig, naturlig sinnlighet, utmärkte tidehvarfvet och särskilt det engelska folket. Eu sannare och mera traffande uttryck för denna lidelsernas brytning emot hvarandra kunde ingen annan konstart gitva, än just den dramatiska. Det var dertör helt naturligt, att densamma företrädesvis fängslade folket och för sin tid och för England blef en konstens blomma, som ännu i dag står kraftig, fägringsrik, doftande och tjusar menniskorna. Då den unge Shakspeare, en lidelsetull ung man, som öfvergitviv sin huswu, kom till London, den stora kärnpunkten tör Englands utveckling och konst, fick han genast anställniag hos sin landsman James Burbadge, hvilken då stod i spetsen tör det sällskap, som fick bära det privilegierade namnet Drottungens skådespelare och omkring år 1590 hade sin teater i det fordna Svartbrödraklostret. Denna teaters goda läge i Londons medelpunkt och det tilldragande.i dess prestationer förskaffade den snart första rummet bland Londons skådeplatser. Man bör likväl ej tro, att med detta företräde någon yttre glans och lyx voro förenade. Den nuvarande teaterlyxen kunde man dä ej ens drömma sig. Byggnaderna voro dåliga och uppförda af trä; parkett och loger voro redan afdelade på samma sått som nu; på bästa logeplatsen betalte man