ni återvända till mrs Willet. Jog skall genast tala med henne och vidtaga alla möjliga anordningar för er trefnad. Honoria gjorde en nigning för sin välgöraro och lemnade rummet. Hvarje hennes åtbörd, hvarje ton i hennes röst tycktes tillkännagifva att hon var en flicka med uppfostran, med ett ord en lady. Sir Oswald blickade efter henne med förvåning då hon lemnade rummet. Värdinnan på Stjernan blef mycket förvånad då sir Oswald Eversleigh bad henne behålla gatsångerskan hos sig en vecka samt åt henne inköpa en enkel men fullständig garderob. — Om en vecka, sade sir Oswald till mrs Willet, hoppas jag att hennes garderob skall vara i fullständigt skick. Jag skall lemna er en sedel på — låt se, fenitio pund. O:u det ej är nog kan ni få mer. — Gud välsigne er, sir Oswald, det är mer än nog för att kläda upp henne som en hertiginna, svarade värdinnan. Sir Oswald Eversleighs åkdon var förspändt klockan tolf, och tiv minuter derefter var baroneten på väg tillbaka till hufvudstaden. Han besökte en mängd pensioner i West-end, innan han fann en som i alla afseenden tillfredsställde hans fordringar. Hade hans protegce varit hans dotter eller hans trolofvade, skulle han ej varit kinkigare. Han förundrade sig öfver det djupa intresse han kände för denna obekanta flicka. — Jag är lik ett barn som fått en ny leksak, sade ban för sig sjelf.