DD NN — ——————————— samtala med er en liten stund. Jag vill hjelpa er om jag kan. Ni tyckes ej passa för dot lif ni för och jag är öfvertygad om att ni har talanger som kunna höja er till en helt annan ställning. Men innan vi tala om framtiden, mäste jag bedja er säga mig något om det förflutna. — Säg mig, fortfor han, huru det kommer sig att ni är alldeles utan vänner? Huru kommer det si g alt era — Min mor dog då jag var ett barn, svarade flickan. — Och er far? — Min far är äfven död. — Det eade ni mig ej i natt, återtog baroneten med en viss anstrykning af misstanka i tonen, ty han tyckte sig märka att flickans sätt blef forändradt då hon talade om sin far. — Gjorde jag ej? sade hon lugot. Jag tror ej utt ni gjorde mig någon fråga rörande min far; men om ni gjorde det, torde jag ha svarat på mäfå, ty jag var så förvirrad af utmattning och brist på hvila att jag knaypt visste hvad jag sade. — Hvad var er far? — Han var sjöman. — Ert ansigte tillhör ej den engelska typen, sade sir Oswald; är ni född i England? — Nej, jag föddes i Flierens; min mor var florentinska. — Verkligen? (Ports.)