sträckte ut sig till sin fulla längd på en bänk och örverlemnade sig at sina dystra tankar. I flera timmar låg han der, medan de kalla marsvindarne tjöto i de bladlösa triiden öfver hans hufvud — medan den kulna dagens ljus otvergick till aftonens skymning. Klockan var ännu sju och lamporna i Piccadilly ssgeno klart, då han genomfrusen reste sig upp och gick bort från parsen. — Och jag kan anse mig rik — med min sold och femtio pund i qvartalet, mumlade han med ett bittert skratt; och om jag finoer ett kavalleriregemente för dyrt, kan jag taga trausport till ett linieregemente — bli infanterist och möta mina gomla bekantskapers föraktfulla blickar. Nej, nej, sir Oswald Eversleigh; ni har uppfostrat mig som en gentleman och en gentleman vill jag förblifva till slutet af kapitlet. Det kan tyckas lätt att stöta bort mig, sir Oswald; men vi ha ännu litet otaldt oss emellan. f i ! i I i j I j