säktelser svarade Victor Emanuel prester, att han gerna skulle lyssrat till hans ord, om han kommit för att tala med honom om döden och det eviga lifvet; men ville presten tala om politik, så skulle han vända sig till ministrarne, som uppehöllo sig i ett af do andra rummen i slottet. — Denna berättelse finnes i de anseddaste italienska tidningar och har aflägsnat hvarje tvitvel om konungens orubblighet, då det gäller Italiens sak. Från Italien, eller rättare från Rom, skrifves dessutom, att päfven haft besök at drottning Olga af Wärtemberg, syster till kejsaren af Ryssland. Den hel. fadren bad henne i de mest bevekande ordalag att hos brodren tala till förmån för polackarne och slöt med den högtidligt afgilna Varningen, att hennes brors nuvarande politik skulle frammana Guds hämnd. Drottningen, som under djup tystnad athörde honom, lemnade darrande salongen. En annan ganska egendomlig händelse för dagen är det krigsmoln, som hotar att urladda sig efter festligheterna vid Suez, såtramt icke mäktigare elementer komma emellan. Vi ha förut omnämnt den afundsjuka uppmärksamhet, hvarmed sultanen i Turkiet följer sin underordnade, vice konungen af Egypten, hvilken senare otvifvelaktigt eftersträtvar att kunna frigöra sig från det turkiska väldet. Itt ultimatum afsändes till Khediven, innehållande flera punkter, hvilka Porten fordrade, att han skulle underkasta sig. Bland dessa var äfven den, att v. konungen skullo förbinda sig till att ej utan sin öfverherres tillåtelse upptaga lån. Denna bestämmelse vill ej v. konungen underkasta sig, utan säges tillochmed hafva förklarat sig vilja göra öppet mot stånd. Sultanen återigen fordrar genast uuderkastelse, annars skall han afsätta honom och med vapenmakt genomdrifva ett ombyte at vice konung. Men skola väl makterna gå in på något dylikt, sedan nu Suezkanalen blifvit öppnad och man har större skäl än någonsin att bevara freden i dessa trakter. Sultanen säger visserligen, att de ej ha någon rätt att blanda sig häri, men de skola likväl göra det. Frågan blir ou, om de skola uppträda tör Egypten eller Turkiet. För Ryssland skulle det naturligtvis vara mycket kärt, om Turkiet blefve försvagadt och det skall man väl söka att förekomma. Sakerna träda emellertid i en ny intressant phas. I England har Turkiet med hänsyn till denna sak i alla händelser en pålitlig allierad, så länge det gäller diplomatiska underhandlingar, ty i detta slags notskritning är St. James-kabinettet synnerligt starkt. I sjeltva England klaga jernindustriens idkare i det mest passionerade språk öfver den konkurrens, som de ha att utstå at mHuropas öfriga stater ej blott på utländska, utan tillochmed äfven på engelska marknader. Den engelska jernindustrien har ingen skuld i denna alltjemt tillväxande förlust, ty hon lemnar ingen möda ospard, för att åtminstone upprätthålla sin egen innehafda ståndpunkt; orsakerna äro de ansträngningar som göras af fastlandets industri, hvilken svingat sig upp till oanad liflighet ur sin fordna tröghet. Ett af Englands större hus i denna industrigren, Bird C:o, uttalar sig i sin affärsberättelse på följande sätt: Österrikes, Ungerns, Rysslands och sannolikt äfven Turkiets stora behof at jernvägsmateriel hade i början at året gitvit kontinentens sabrikanter tilltälle att försäkra sig om beställningar på någon tid, och först då efterfrågan tortfor, fingo Englands producenter at räls efterhand del af öfverflödet och voro under sista halfäret sysselsatta till mycket lönande priser. Hvad angår lokomotiver och materielen för offentliga byggnader, så äro fabrikanterna på fastlandet sedan länge fullt sysselsatta; deremot äro våra verkstäder försedda med så beställningar och bortskicka ett stort antal arbetare, och äfven i detta fall måste vi ännu en tid vänta på kontinentens öfverflöd. I medvetande om, att priserna skola stiga och starkt trycka köparne (en omständighet som våra protektionister alldeles lemna ur sigte), förnya trihandlarne i Nordtyska Förbundet, och denna gång med stor utsigt till tramgång, sina bemödanden om nedsättning i algifterna på jern. Om franska och tyska statsmän skulle uppfostra sina arbetare och massorna till att fordra råämnets befriande från alla afgitter, så skulle den engelske sabrikanten, förlamad som han är genom arbetets organiska fordringar, finna det ännu svårare att konkurrera på de neutrala marknaderna. — — — Tele grammer. STOCKHOLM d. 23 November. Vetenskapsakademien har erhällit sitt tjugoariga privilegium på almanachors utgifvande förnyadt.