En seaterpjes, som gjort lycka. Robert Watt, som för någon tid sedan på resa till Suez passerade Paris, har dervid varit i tillfälle att få se Meilhac och Halevys nya, mycket omtalade dram Frou-Frour och ger i en korrespondens till sin tidning Dagens Nyheder följande närmare karakteristik deraf, hvilken torde intressera vara läsare, enär pjesen antagligt om ej läng tid kommer att öfverföras till svenska scenen: Om en landsman i detta ögonblick fi — säger Watt — hvart han i afton skulle taga väsen i Paris för att få se någonting verkligt karakteristiskt, så skulle jag utan betänkande råda honom vill att köpa sig en biljett till Gymnase. Det skulle icke vara någon lätt sak, ty dagens stora nyhet har endast gått 4 gånger öfver scenen och har rimligtvis 100 gånger qvar. Paris berömdaste kritici ha med beundran helsat den nya företeelsen, Frankrikes stora moralister ha erkännt skapelsen som slående och sann, hela Paris är i full fart mot den lilla boulevardteatern — för att sc sig sjelf. Det är troligen neller icke någonsin tecknad en sannare bild af en s sida af pariserlifvet; man har i detta stycke icke lagt an på knallefftekter, icke karrikerat eller tecknat med för bjerta färger. Penseln är förd med lätt och elegant hand; hvarenda parisare måste absolut erkänna: det är kött af mitt kött, så lefver jag, just så och icke annorlunda. Derföre har Meilhac och IHalevys nya stycke gjort ett så ovanligt uppseende och derföre skall detta lilla mästerstycke måhända svå n göra lycka utom Paris. Hvar och en, som känner något till den nyare dramatiska littoraturen, skall förmodligen bli förvånad öfver att se de båda ofvannämnda författarnes namn i förbindelse med ett dylikt stycke och publiken hade heller icke väntat att författarne till Den sköna Ilelenar, -låskäggn, Storhertiginnan af Gerolstein och liknande Offenbachiader skulle kunna frambringa ett stycke sådant som Årou-FrouDet är emellertid författadt just samtidigt med sistnänmmde operett och var bestämdt att uppföras liktidigt med denna. En skådespelerskas (Delaportes) sjukdom och derpå följande resa till Ryssland gjorde emellertid att författarne icke vågade att slappa fram sitt arbete förrän nu, då de i den unga konstnarinnan mille Desclåe, som för kort tid sedan i Paris debutade som Diane de LySs, funno den pervon, at hvilken de ville anförtro sitt styckes öde och med ett halft ösa kan man redan nu se att Des elåes namn skall komma att inskrifvas bland Frankrikes förnämsta artisters. TY Irou-Frou är för närvarande det allmänna samtalsämnet i I Det är ett smaknamn, som styckets hjeltinna, en ung, rik och bortskämd flicka burit från barndomen och som tillika betyder det hrassel, den toilettens musik?, som uppstår då en Umg sidenklädning släpas utefter golfvet. Handlinven i denna Ö-nkts-komedi utmärker sig som sagdt icke genom en ny och öfver de karakterer som förekomma deri kan man när som helst hutrafla i Paris bättre socicteter. Brigard (Ravel) ar en bottenrik man; han är en äkta parisisk yngling på 60 år, som svärtar sitt hår derföre att han anser sig icke ännu ha nog värdighet för att uppträda i isgrått; han lefver midt i pariserverldens farligaste h irvel och hängifver sig lattsinnigt åt allt, som detta lif för med sig, dock alltid med den från ungdomen fint uppfostrade mannens elegans. Hans hustru har aftlidit vid unga år, och hans äldsta all