Göteborgsposten – 24 november 1869, sida 1

Råttegangsoch Polissaker. Poliskammaren., En lönande industri. Allt som oftast äro personer instämda till poliskammaren att ansvara för det de olotligen utminuterat eller försält bränvin och annan spirituosa, men oftast bruka dessa lagbrytare tillvåagaga på sådant sätt att något ansvar a dem icke kan ädömmas. Till i Måndags var nykterhetsvärdshusidkaren C. J. IIagberg i Majorna inkallad att ansvara för det han uti sin lokal låtit sina spisgäster, hufvudsakligen bestående af stufvare, unuer en längre tid förtära bränvin som han förskaffat dem. Denna bränvinsförsäljning hade bedrifvits på ett högst egendomligt sätt. Mellan Hagberg och stutveriförmännen hade ett tyst aftal träffats att om desse senare vid hvarje veckoliqvid från arbetarnes atlöning afdroge ett motsvarande belopp, skulle IIagberg förskottera dem penningar till bränvin. Då nu arbetarne ville ha sig en sup till maten gingo de endast till Hagberg och fingo af honom ett slags anvisningar å olika valörer från 20 till 80 öre, och med dessa värdepapper skickades nu någon af arbetarne till närmaste krog, der de mot desammas aflemnande, hvilka på ort och ställe gingo som klinande mynt, erhöllo en motsvarande qvantitet bränvin. Vanligen utdracks alltsammans i Has borgs lokal, som beredvilligt lemnade kaffekoppar eller andra kärl för detta ändamål samt förde en ordentlig bok öfver huru mycket bränvin hvar och en förtärde. Allt detta kunde möjligen varit ojordt af ett godt och hjelpsamt hjerta å Hagbergs sida, men deremot torde det vara åtskilligt att anmärka vid ligvidationen. Då denna skedde hvarje vecka singo nemligen arbetarne till Iagberg erlägga en liten provision för hans hjelpsamhet, eller för hvarje liten lapp å 20 öre 3 öre och å 80 öre 12 öre, hvilket efter vår uträkning utgör en ränta af omkr. 780 2; om året. En så lönande affär kunde naturligtvis icke undgå att blifva uppmärksammad af afundsamma menniskor, hvilka väl tyckte att det var för beqvämt för Ilag. berg att sålunda förtjena penningar utan att sjelf behöfva släppa ut några kontanter i rörelsen och följaktligen ansågo att det tillkom polisen att göra en liten revidering i Ilagbergs räkenskaper. Då målet i Måndags påropades hade Hagberg personligen inställt sig, åtföljd af f. fängelsedirektören, sakföraren C. O. Mollberg som rätteångsbiträde. Denne bestred angifvelsen, förklarande att då spisgästerna ville låna penningar af Hagberg, utan att uppgifva hvartill de ämnade använda dem, lemnade II,, i brist af kontanter, sådana lappar som ofvan omnämnts. Huru dessa lappar sedermera användes hade H. ingen kännedom om, isynnerhet som kontanta penningar äfven kunde bekommas å dem. Åtskilliga af de inkallade vittnena intygade dock att lapparne varit afsedda endast till bränvin och hade ingen af dem någonsin erhållit någon annan vara å lapparne, hvilket de heller aldrig försökt att göra. För ytterligare vittnens hörande blef målet uppskjutet till d. 6 nästk. December.