Brott och död. Natten till Söndagen d. 2 d:s inträffade i Hamburg en petroleum-explosion nder ganska egendomliga förhållanden och dervid oenne menniskolif spilldes. Tvenne inbrottstjufvar ade beredt sig inträde i kolonialvaru-handlanden rieses butik för att stjäla och hade antagligen dernder med ett brinnande ljus kommit. för nära ett at petroleum, som exploderade. De båda brottsliga ollo på sin gerning och blefyo innebrända, men tyärr träffade äfven olyckan en oskyldig, egaren till utiken, hr Eriese. söm till hälften förbränd transrterasles ut genom ett fönster i första våningen ch dog af sina brandskador. Friese, en välmående sch ansedd köpman, var endast 26 år gammal. Marknadsäfventyr. Under senaste markvaden i en köping i Slesvig passerade följande kostra händelse. En svensk arbetare och hans fästmö bevistade marknaden. be follo händelsevis i eti darfverikar. En korgmakare från hlensburg såg letta, drog först upp flickan och sedan fästmannen, hvilken varit helt och hållet under ytan af det obehagliga sluidum. Medan man tvättade honom ren. föll han i vanmakt; han fördes in i ett stall, lades på halm och bud sändes efter läkare. Denne kom och förklarade att mannen var död. Några marknadsresande voro emellertid af en annan tanke och sökte att få mannen till lif, hvilket också slutligen ades. Ilan kom sig och lades ned i en säng. sta morgon kom en gensdarm för att se efter liket och föra det bort, men underrättades at svensken att han nu icke längre vore något lik och att han icke önskade blifva begrafven. Denna förklaring tycktes emellertid icke varit fullkomligt tillfredsställande. Fö sedan han varit inför rätta och betalt 4 thlr för dödsattesten, som läkaren utfärdat, blef han befriad från rättens vidare omsorg. känska sedvänjor. En korrespondent till Folkets Tidning meddelar följande egendomliga skildring af seder och bruk inom Genarps församling. (Gemensamt med Dalby, Weberöd, Hellestad och kanske ännu ett par församlingar har Genarp ända hittills bibehållit en del gamla seder och bruk, som förefalla besynnerliga. Qvinfolkets klädedrägt är också högst egendomlig och icke bestämd efter dagens moder, utan fullkomligt liknande den, som bars i dessa trakter för 50 år tillbaka. Sålunda bära qvinnorna ännu såsom högtidsdrägt sina röda eller gredelina klädning svarta tröjor med stora silfverknappar under ärmarne, hvita förkläden, och på hufvudet blåa kläden, som knytas i nacken och med så breda sidobrätten att de med svårighet kunna passera en vanlig dörr utan att vrida hufvudet åt sidan. Tröjor och klädningar äro utsirade med en faslig mängd srannlåter och nattröjan vanligtvis försedd med en stor stjerna på bröstdelen, sammansatt af olika färgade sidenlappar. Högst sällan inträffar att någon i dessa församlingar gifter sig utom sin socken, och händer det någon gång, kan man vara öfvertygad att bruden icke har hemma längre bort än i nästgrä sande socken. För ännu icke 10 år tillbaka bruk: folket, då det om Söndagarne gick i Cenarps kyrtja till hvilken en del har temligen lång väg, enär för samlingen är mycket vidsträckt, att taga matpåse med sig och bränvinsflaska, hvilka båda flitigt anli rades inne i kyrkan under det presten predikade Det var isynnerhet förhållandet vid högtidligare till allen, såsom vid nattvardsgang m. m. men det in räffade då, att ett par eller flera bänklag slogo si tillsammans och bjödo hvarandra, i följd hvaraf sla skan så ofta kom i tur, att en och annan, som ; fastande mage tålde förlitet, fick så mycket att ha antingen somnade eller, om han var at mera lifli natur började att föra ett lika högljudt språk sor presten. Detta bruk afskaffades då, till stor del a en pastor i församlingen, vid namn Thyrån: me ännu kan man någon gång få se detsamma vid myc ket högtidiiga tillfällen, såsom t. ex. då barnen läs i kyrkan eller då begrafningar ega rum. Vid mir dre sådana, som inträffa om söcknedagarne, går fo ket ochså efter jordfästningen antingen in i kyrka eller slår sig ned å kyrkogården — allt efter so! väderleken är till — och håller ett helgsmål med c tå 5 supar till.