Göteborgsposten – 23 november 1869, sida 2

absolut fattigdom. Jag har derföre befallt min lagkarl att i uppsätta ett testamente, genom hvilket en inkomst af tvåhundra pund om året utan alla vilkor beredes er. Sedan : denna havdling blifvit laglig skall jag ej mera ha något ; intresse i ert öde. Ni far gå er egen väg, mr Eversleigh, och välja era egna vänner, utan anmärkning eller inblaudning af den dåäraktize slägting som älskat er så mycket. — Men min dyre onkel — sir Oswald, hved har jag gjort, efter ni behandlar mig så strängt: ; Den unge mannen var dödligt blek. Hans onkels sätt hade alldeles öfverraskat honom; men äfven i detta förtviflade ögonblick, då han kände utt allt var förloradt, försökte han att antaga utseendet af förrorättad oskuld. — Hvad ni hur gjort! utropade baro:eten passioneradt. — Skall jag visa er tvenne bref, Reginald Eversleigh — tvenne bref som genom en besynnerlig sammankedjing af händelserna fallit i mina hinder, och af hvilka hvartdera innehåller nyckeln till en skam ig historia — en grym och nedrig historia i hvilken ni är hjelten? — Urilka bref? — Ni skall få läsa dem, svarade sir Oswald. — De äro adresserade till er och ha varit i er ego. Men för en så fin herre voro dylika bref af föga vigt. En annan person ansåg dem deremot värda utt förvaras och sände dem till mig. Baroneten tog upp tvenne brefkuserter från bordet och öfverlemnade dem till brorsonen. Vid åsynen af adressen på det öfversta af de båda kuverterna blef Reginald Eversleighs anlete lik lekt. Han