Göteborgsposten – 23 november 1869, sida 2

såg älven på det andra kuvertet och återlemnade dem bada derefter till onkeln med en hand som trots hans ansträngning att hälla den stadig likväl darrade som ett aspiöt. — Jag vet ingenting om dessa bref stammade han med rosslia röst. i — Jaså, ni vet ej, svarade onkeln, då blir det nödvändigt för mig att upplysa er. i Sir Oswald tog ett af brefven ur dess kuvert, men innan han läste det blickade han på brorsonen med ett allvarligt och sorgset uttryck i blicken, ur hvilken alla så är af vrede hade försvunnit. — Inuan jag hörde historien om detta bref trodde Jag fullt och fast, att ni trots alla era dårskaper och extravaganser åtminstone vore ädelmodig och hederlig. Men sedan jag hört denna historia vet jag er vara låg och hjertlos. Ni säger att ni ingenting vet om detta bret? Kanske rni vill säga mig att ni glömt namnet på den som ; skrifvit det. Och likväl kan ni väl så snart ha förgätit Mary Goodwin. Den unge mannen sänkte sitt hufvud. Ett förfärligt raseri bemäktigade sig honom, ty han insåg att en af de mörkaste hemligheterna i hans lif blifvit uppenbarad fer huns onkel. — Jag vill berätta er historien om Mary Goodvwin, fortfor baroneten, eftersom ni har så dåligt minne. Hon var en gunstling och fostersyster till Jane Stukely, en ädel och skön qviana med hvilken ni var förlofvad. Ni I råkade Jane Stukely i Loudon, förälskade er i henne, så